- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
99

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närvarande storhet. Man utsträckte denna storhet äfven
till det förflutna. Så uppstodo de lärdas drömmerier
om Göterne såsom verldens urfolk, och den
skandinaviska norden som den egentliga vagina gentium, hvarifrån
alla slägter skulle hafva utgått. Denna djerfva hypothes
verkade såsom en bländande vision med hänförande
makt på just de ädlaste af den tidens män, hvilka
ansågo hårdt när för landsförräderi att icke lyssna till
sådana patriotiska sagor, och hvilkas fosterlandskärlek var
nog stark att i denna punkt bedraga deras sunda
omdöme. Denna rigtning, liksom snart sagdt alla andliga
rigtningar på den tiden, ledes tillbaka till Stjernhjelm,
som i sina språkforskningar trodde sig finna ett stöd för
sitt dristiga hugskott. Den nådde sin höjdpunkt med
Olof Eudbeck, Atlanticans fader, och började gå tillbaka
med Sverges storhet. Den storartade enthusiastiska
villfarelsen skingrades af verklighetens svaghet och nöd,
sedan fäderneslandet fallit från sin höjd: den nyss så
kära drömmen gjordes snart till föremål för begabberi,
och snart lärde sig Svenskarne att skratta åt sin egen
ringhet i verkligheten. Det gifver en sällsam anblick
att jemföra det högtidliga allvaret hos författarne från
Sverges stora tid med det gladlynta skämt och gyckel,
som smakade det så väl efter dess förnedring.

Dahlstjemas förnämsta ännu bibehållna poetiska
arbete har till titel: «Kungaskald, sjungen vid högstsalig
konung Carl XI:s likfärd den 24 November 1697».
Uppränningen till denna 270 stanser långa dikt är följande.

I början af dikten träffar man skalden sittande i
skogen «inunder torran gren», gråtande och veklagande
öfver konungens död. Der öfverraskas han af
sånggudinnan, Thalia, som uppmanar honom att besjunga den
aflidne monarken. Men i stället böqar hon sjelf, när
hon finner skalden försagd, att uppdraga en poetisk
teckning af Sverges framfarna dagar. Så skildrar hon
t ex. Den gyllne Tiden och Samhällets uppkomst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free