- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
100

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAHL8TJE&NA: KUNGA3KALD.

I fordna gyllne tid, då redligheten lyste
Ur hvars mans ögne-bryn, då mjölk vår föda var,

Och hvad det snälla bi i söta kamrar hyste,

Och hvad det gröna fält på breda sknldror bar,

Och hvad för trädgårdsfrukt den vilda skogen viste,

Och hvad för sötma mer den vida jorden drar:

Då var hvar husvärd kung och herre för sitt slägte,

Ty ingen då för slott och fasta städer fåkte.

Då var ej högfärd till ännu, den man kan kalla
I allt vårt lifsbedrif de svagas starka fel,

Och ingen girighet fanns bland de barnen alla;

Men hvar och en var nöjd med lilla lyckans del:

Då såg man gammal varg med getens unge ralla
I vänligt skämt och lek, och vid ett gladlynt spel
Inunder löffull gren ljuft nöje öfverflödde,

Ty afund, trug och våld ännu ej voro födde.

Men rätt så snart som ut ur jordens djupa klöfta
Gulddroppan gliste fram, mullhögens röda barn,

Då börja några få utgrafva, sålla, dröfta,

Uppskura, skrapa rent det gula blanka skarn.

Straxt såg man afunden sig ock i vädret löfta,

Som låg i samma grop nyfödd i lindans garn;

Och som han börja gå och blöjan hof på sida,

Var spjut och brynja blå, derpå han lärde rida.

Då gåfvo sig först hop ens-sinta kända gårdar,

Dem sött umgänge lärt att hålla stadig fred,

Och valde sig ut en, som om de andra vårdar,

Den dem till tryggt beskydd i marken väpnad red,

Ej så mot björn och varg, mot lo, mot räf och mårdar,
Som mot snålt öfvervåld der sig då vängde ved
Den onda hop, som så tillväxte i de tider,

Att ärligheten blef förtryckt på alla sider.

Nu började man straxt de starka murar bygga
Med höga runda torn och djupa grafvar kring,
Hvarinom alla de sig mente lefva trygga,

Som vänskap lödt ihop i starkan trohetsring.

Straxt lärde man ock af den kloka honungsmygga
Utvälja för dess här en kung, som den till ting
Och förtjent lön, som ondt bedrifvit har, framstämde,
Ell’r ock med slipta svärd de bofvar efterklämde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free