- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
104

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjelfmant skall man då se oplöjda åkrar växa
Och bära ymnig säd, och härlig trädgårdsfrukt
Skall midt i ödan öck’n, som förr af hundekäxa
Och tistel hägnad var, dig ge en härlig lukt.

På sjelfkrafdt rotad gren, och der, som förr s&gs fäxa,

Skall söta jordbär stå, och der i djupan bugt,

Der ingen fisk nu fås, skall laxar gå på stranden,

Och lador tryta »dig i rika skördes-anden.

Med stinna jufver skall tre gånger spaka getter
Till mjölkestäfvan gå i kortan vinterdag,

Och ingen orm skall mer och intet giftigt etter
Om våren höras af och intet dunderslag,

Och ingen veta skall, hur det sig förevetter,

Att våra vädrar skall emot naturens lag

I silke klädda gå af mångahanda färgor:

Till harfvetinnar skall då smidas våre värjor.

\

De många sälla år, som denne sälle konung
Ditt land regera skall, skall allt ditt folk i ro
Vid Jul och goda dar i trygg och trefsam våning
Och sämjerikan frid hvar i sin hydda bo;

De hårda ekar skall dem svettas sockerhoning,

Och bondebarn skall dra i kärret tyska sko.

Din örlogsflotta skall för stilla ankar ligga,

Och ingen för din dörr skall höras mera tigga.

Unn’s mig en gång ett rum i mina kända skogar,

(Som jag en husvill lik nu vankat sjutton år)

Dit ingen landsväg går, och inga stora krogar
Och intet herrehus på breda murar står,

Dit intet präktigt skepp med hårdan dön sig fogar,

Jag skulle konung Carl den dyre hjeltens bår
Och Carl den Tolftes thron en sådan visa qväda,

Att man i tusen år skall tusen gång’ sig gläda.

Slutligen kommer kung Carl sjelf och tröstar den
sörjande, som nu gifver sig tillfreds, hvarmed poemet
slutar.
«Det är», säger Atterbom efter sin redogörelse för
innehållet af denna dikt, «det är, man säge hvad man
vill, en herrlig sak, en afundsvärd lycka att känna sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free