- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
116

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betingade verksamhet, men man ser der dock uttrycket
af det skarpare och djupseende förnuftet i all dess rena
koncisa kraft, förenadt med säkert öra för versens klara
melodi.»

Kolmodin.

Olof Kolmodin var en skald, som på sin tid åtnjöt
ej ringa anseende, och som genom sina andliga sånger,
utmärkta för kristlig fromhet och mildhet, sträckt sitt
inflytande långt in i en sednare tid. Hans «Andeliga
Dufvoröst» träffas eller träffades för ej längesedan bland
andaktsböckerna hos gudfruktiga familjer. Mindre
lycklig är han i den didaktiska genre, till hvilken hans
«Bibliska Qvinnospegel» hörer. Jag vill ur Sahlstedts
samling meddela ett och annat profstycke af Kolmodins
diktkonst:

Döden skonar ingen.

Nu väl, så märken här, hur litet döden aktar,

Stånd, ålder, skapnad, kön, men utan skilnad slaktar
Ungt, gammalt, högt och lågt, hvad honom kommer för;

Så vackra flickan snart, som skrumpna gumman dör.

Jag gick förbi en äng, som all stod öfverdragen
Med många färgers blad, af alla blomsterslagen;

Bland det gemena gräs, som moget var till hö,

Mång’ fager blomma stod, ännu för ung att dö.

Men slåtterkarlen kom, med krokot skära väpnad,

’ Den han på bryne skärpt; han gjorde blomstren häpnad;

Det röda blef då blekt, det hvita mörkt och grått,

Der fälldes öfverallt spädt, vissnadt, stort och smått.

En trädgård stod dervid i gröna sommarkläder;

Jag gick derin och såg ett våld af stormigt väder, ’

Der var ett nederlag, som ingen ålder spart,

Der låg bland mogén frukt, rätt mången späder kart.

Jag kom uti en stad, der mången blifvit skinnad;

Der fick jag äfven se, hur döden mest är sinnad;

Af kalfvar, kid och lam der lågo skinn i vrår,

Långt öfver hudars tal af oxar, bockar, får.

Då tänkte jag såhär: Hvad är nu mer att lita

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free