Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken af dem bör bäst egna sig för giftermål. Hösten
vinner enligt Tidens utslag företrädet på de grunder
som Hösten sjelf anför:
Hösten.
Sen kommer raden till den välförsedda hösten,
Som till sin tids försvar begynner skärpa rösten;
Han var med drufvor krönt, och ur hans rika sköte
En ymnighet af frukt och mogna växter flöte.
Jag torf ej, var hans ord, vidlyftigt göra talet;
J, mine syskon tre, han knoppen, blomman, skalet,
Jag Sjelfva kärnan fån af hela jordens gröda,
Och enda gagn och frukt af eder flit och möda.
Hvad jag kan in i bod, i vind och lada mäta,
Bet är hvaraf J se’n fån hela året äta:
Ho är, som tviflar då, min tid han är den rätta
Att taga sig en fru, att bo och hushåll sätta,
När alla skåp och^vrår a ntaf förråd rika?
Be8sutom gör jag ock min dag med natten lika,
Bem jag åt paradt folk med jemnan våg plär väga,
Att de halft dygn till id och halft till sänglag äga.
Hvad vintrens natt angår, så är han allt för långer,
Bå tör man ledsen bli vid hvilan många gånger;
Men åter sommaren har nättren alltför kort»,
Bå blir mång’ ljuflig blund för såta vännen borta.
Ja mer, när Herren Gud invigde äkta ståndet, 4
Och knöt den första knut på detta helga bandet,
Bå var jag der tillstads och fataburen fyllte,
Att lustegårdens träd med frukt stod öfverskylte.
Men Våg och Skorpion samt JBågeskytten snälle
Ha ock på himlens borg fått lika äreställe
Som andra kretsens djur; bland dem mest Vågen prålar,
Som skänker nysatt bo allt godt ur fulla skålar.
Min qvicka Skytt ock nog nytt parlag underhjelper;
Ty när han måttar till, det straxt för honom stjelper.
Mera njutbart, kanske egentligen derföre att det
är kortare, är Geislers poem, «Det segrande fruntimret»,
ehuru dess förnämsta förtjenst torde bestå i dess lediga
och kraftfulla diktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
