Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEISLER: SKALDEPROF.
129
Den kämpen var ej van att stå med ögon våta,
Men måst’ dock bitterlig för hennes skönhet gråta.
Dock törs man icke gå med fordnan tid till råda,
Hvad makt det täcka kön af oss tillegnas bör;
Man kan än nya prof af edert välde skåda,
Man edra segrar än kring vida verlden hör;
Ännu hos Omphale en tapper Herkul spinner,
Och en Demosthenes för vackra Lais brinner.
Man ser ännu i dag hur många millioner
Af mjuka slafvar kring om er triumfvagn gå;
J hören Sjelfva bäst de ljufva segertoner,
Som J så hopetals af dem enhälligt få:
Ty mera lockar oss er Venus-söta dufva
Till träldom än vi oss för Martis hästar grufva;
Ty lät’ man hans metall af dunderviggar skrälla,
Den minsta del af oss blir der utaf bestört;
Men utaf edra skott de mesta modet fälla;
Hvart stenhårdt hjerta blir af edra strålar rört:
För flamman som slår ut ur edra handgranater,
Måst’ Mars stå ofta sjelf med sina bomber flater.
Utaf en våldsam hand så kan ens kropp väl tvingas,
Att invärt’s visa en förstälder hörsamhet:
Dock kan ens sinne ej till lydig vördnad bringas
Af sådant band, ty det af tvång allsintet vet,
Men det kan vinnas lätt af edert söta tycke,
Hvaraf J visen än hvar dag nytt mästerstycke.
Förutan det vi ock ert q vicka nämne prise;
Ty ingen öfning än har fallit er för svår, ’
Om J gå’n ut i falt, straxt då en Harpalice
För tappert hjeltemod odödligt minne får:
Om en af eder sig till bokvett böjd kan finna
Så blir straxt derutaf en Sappho, en Corinna.
Dock är mer undran värdt att J behändigt tvingen
Vanartigt folk till dygd, det man ju dagligt ser:
En vettlös vräkling går och aktar eljest ingen,
Men måste fly sig vett, att han må täckas er:
Mång’ trög och dådlös sven gör sig i slöjder fardig,
Allenast till att bli en utaf eder värdig.
Dock som det allmänt sker bland tusend’ blommor täcka,
Att nässlor här och der sig tränga dristigt fram:
Så finns ock i er slägt de sig med odygd fläcka,
Och i vårt gille &’ ett ganska skadligt kram.
Det urvrak af ert kön nu i sin vanfräjd lemnas
Malmström. /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
