Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Triewalds stora boksynthet yttrar Dalin: «Så
älskad och förnöjelig som han var i sällskap, så glad
var han för sig sjelf af en god bok, med hvilken han
aldrig tyckte sig vara allena: böcker ansåg han såsom
menniskor, men menniskor som ej kunde bedraga
honom, och han hade med dem så mycket umgänge haft,
att en viss stor statsminister plägade kalla honom sitt
lefvande bibliothek: han hade ock bland 5000 volymer,
dem han alla sjelf i 40 år samlat, ganska få, som han
ej genomläst med eftertanke och nytta, ja han talade
och skref i fullkomlighet nio språk, så at£ han i
bokvett intagit den höjd, hvartill så få af de lärda hinna;
ty jemte läsning och kunskap var här förstånd och
egna ljus».
Om Triewalds poetiska verksamhet yttrar samma
författare: «Han prydde sin lärdom med en stor gåfva
af poesi, som han dock blott i sina yngre år öfvade.
Sådant som infallet kom på papperet, sådant lemnade
han det mestadels orörd t, gifvandes sig aldrig tid att
utarbeta sina verser; dock voro de så lyckliga, att den
store konung Carl ej allenast fann nöje att läsa dem,
utan ock med en nådeskänk att belöna: Hans kongl.
höghet (hertigen af Holstein) lät dem ock alla i ett
band renskrifna hos sig förvaras.–Hans penna var
i all slags stil lika skarp och len, både lekande och
allvarsam; men alltid så lefvande att han, efter en viss
hög förmans utsago, ofta fattade mer ihop på en timma
än en annan på ett dygn»*).
Triewalds friska och frimodiga skämt gör ett
helso-samt och lifvande intryck ännu i våra dagar. Många af
hans pilar träffa väl endast hans egen tids dårskaper,
men några af dem skola äfven i våra dagar icke
förgäf-ves söka ett mål. I en satir, rigtad mot tillfällighets-
*) Dalin: Vitterhetsarbeten, 1767; I: 3: 153 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
