- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
142

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Triewald har skrifvit en följd af epigrammer i
Mar-tialis manér, hvilka icke sakna sitt grofkorniga salt:

Jag vill ej mer ar Hippocrene dricka,

Der Pegasfls så ofta stallat i,

Ock när jag ständigt måste si
Att vurmar deri näsan sticka,

När hvarje läsetok nu läppjar derutaf
Och af poet vill namnet föra,

När han med döda rim lärt stanna vid en graf,

Eli’ med en brudeskrift förtjent en måltid mat,

Så måste jag af honom höra:

God dag herr kammerat!

Har, Pegasus, du glömt att mera vara tvär?

Du plägat näpsa den dig förr kom alltför när,

Nu måste du fast mer än någon skjutsmärr lida,

När hvarje läsetok vill i din sadel rida.

J, nio skaldemör, hur ha J- ändrat er?

När J som jungfrur förr, nu skökor er beter:
Då blott en gudaätt fick lof med eder leka,
Nu låten J er ock af plumpa händer smeka.

Hvad gagnar det mig då med möda och besvär,

Så många pappersark med bundna rader fylla,

En mera kostbar tid så oförsvarligt spilla,

Att Pindi dubbla topp få komma något när,

Att träda samma väg som de tillförne gått,

De sig af samma drift med framgång låtit leda,

De med en skicklig hand sig visst en krans tillreda,
Som lika varelse med evigheten nått?

Hvem kan de kransar väl nu mera skatta sköna,

När man med lagerblad ock plär en skinka kröna?

Fast nedrig girighet ej råder i dens bröst,

Som vant sin största hog till det, som högt är, vända,
Så syns det likväl svårt i nöd förutan ända
Rätt bruka sitt förstånd, och det en mager tröst,

För den som fattig är, i evigt minne sväfva:

Hvem vill af hunger dö, att se’n i skrifter lefva?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free