Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyn som grått papper är finer,
Och med talg polerad skiner;
Lukten af dess anda är
Liksom när man ungefär
Nykter kommer med sin näsa
Der som surkålstunnor jäsa;
Tändren hon i munnen för,
Likna gult och gammalt smör.
Uppå hennes kinder båda
Kan man finnugt fläsk få skåda,
Och dess öfriga person
Liknas kan vid Sjelfva bon.
När som rätta infall fela,
Ser man en med orden spela,
Räcka dem som skommarn plär,
När en lapp för stackot är;
Pina dem som turken slafvar,
När han dem tvärt bakfram stafvar,
Och att mening ur dem få,
Tvinga dem som kräftor gå.
En tror hafva råkat bätter
I det han bokstäfver sätter,
De som jättar bland de små,
Som förlorad skiltvakt stå.
Till hvad ända månd’ han ijäsa?
Jo, att årtal derur läsa;
Mån’ ej det rätt kalladt bli
Svårt och tröttsamt tokeri!
Så undre ingen mer om sådan dårskap våller,
Att dumma Mops hvar skald för narr och toker håller,
Dock, som han sjelf ej rim och verser skrifva vet,
Står ock den satsen fast: Hvar tok är ej poet.
Man finner af allt detta att språnget från Triewald
till Kellgren och Leopold ej är så synnerligen stort.
Dessa sednare behandla sin diktart med mera godt lynne,
med större frihet och grace; Triewald är mera skarp och
rå, men tillika mera kärnfull och allvarlig. Han
förhåller sig till Gustavianerna ungefär som Regnier till Boileau
eller Donne till Pope. Emellertid saknade Triewald
verklig humor alltför mycket för att kunna åstadkomma
något af högt poetiskt värde i denna genre. För sin tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
