Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud har fört Er hem igen,
Sverges kung och enda vän!
Gud skall hjelpg oss igen;
Ty Gud är Er end» vän.
Gud låt oss Er snart ej sakna,
Gud förlänge Edra dar!
Gud låt Er bli kungars far,
Att i dem Er dygd må vakna!
Gud, som är kung Carols vän,
Hjelp vår kung, hjelp oss igen!
Konungens fara, rikets nöd; konungens välgång, rikets lycka.
(Vid Carl Xlhs ankomst till StraJsund d. 11 Nov. 1714.)
Skall all fägnad, lust och fröjd
Ej i svenska hjertan vara,
När som ingen glädjes höjd
Kan emot den sällhet svara,
Som till Svealand är vorden
Gifven utaf Herrans hand?
Ty all mildhets sol i norden
Lyser nu sitt folk och land.
Afund må med blygd och skam
Se, hur Sverges sol nu kastar
Vidt och bredt dess strålar fram
Och sitt lopp i höjden hastar
Att ur nordska verlden drifva
All olycklig fejd och strid,
Och till Önskligt slut nu gifva
En oändlig glädjetid.
Sverges stora Carl och kung,
Som att frälsa oss ur nöden
Ingen möda funnit tung,
Intet fruktat Sjelfva döden,
Han nu kommer sjelf att hjelpa
Sitt förtryckta folk och land:
Dem, som alla plågor stjelpa,
Räcker han sin milda hand.
Har väl någon konung än
För sitt folk så mycket vågat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
