Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Viborg. Efter tidigt slutade studier, ingick han vid
inrikes civil-expeditionen, der han blef kanslist. Redan
tidigt blef han ett offer för en sjukdom, som följde
honom lifVet igenom och som svårast ansatte honom om
vårarne: sjelf kallar han den «skälfvesot». Äfven hans
dödsår är ej tillförlitligt kändt, men torde hafva varit
1728. Det sista arbete af hans hand tillhör början af
sistnämnde år. När döden än må hafva träffat honom,
så var den väntad och efterlängtad. Hans båda företal
till 2:dra delen af sina «Andliga och Verldsliga Dikter»
äro rörande bevis på den resignation, hvarmed han
förutsåg sin snart förestående upplösning. Jag meddelar
det förra:
Sedan jag på nedanskrifne dag (d. 5 Oct. 1724) några andliga dikter
i ordning ställt hafver, ville jag äfven en förut gjord ansenligare samling
af mina fattade verldsliga. skrifter straxt derpå följa låta; men fann, vid de
senares nogare öfverseende, qfter eget omdöme, knappt tredjedelen värdiga
att, framgifvas, hvilket jag min ungdom och omogenhet tillika tillräknade och
derföre de mesta deraf förgängligheten egnade. Dessa, som i följande blad
sig förete, kunde jag icke dolda hålla, emedan de merendels tillförne
blifvit genom trycket kunniga gjorda. Och ändock jag ej vet hvad omdöme
de sig i verlden underkasta, så tviflar jag likväl icke, att de ju i tiden
många milda och fromma menniskor möta lära, hvilka äfven deraf torde
ledas till ensky lian och behag för dem, att de vid mitt närmaste vandrande
från jorden och då mig, så till att tala, lifvets ljus redan fela ville, till
ljuset blifvit befordrade. Gunstige läsare! jag lemnar dig hos Gud, och
hijmer icke nu mera än beställa om mitt hus, det är skilja mig vid
verlden: ty jag måste dö.
I ett «vidare föremäle» erfar emellertid läsaren, att
dödsengeln den gången uteblef, i anledning hvaraf
författaren utbrister: «Si Du, Herre, är en Gud öfver allt
kött: skulle något vara dig omöjligt?» — Jagutelemnar
det öfriga af détta andra företal, som endast innehåller
ytterligare antydningar om lifvets korthet och
nödvändigheten af en oaflåtlig dödsberedelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
