Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanta. En allvarsam och torr vishet födde vår vänskap.
Ändtligen befriades hon från detta onaturliga band, då
döden år 1737 bortryckte hennes fästman, sedan de
varit förlofvade i 3 år.
Den lättnad, som hon måste hafva erfarit genom
sin påtrugade fästmans frånfälle, kunde likväl ej annat
fin vara blandad med saknad. Den frihet, hvaröfver
hjertat fröjdade sig, innebar en förlust för förståndet.
Hon hade förlorat en trogen vän, som endast i det
af-seendet felat i vänskap, att han ville blifva för henne
något mera än vän, — en upplyst lärare, en vis
rådgif-vare, hvars bortgång lemnat ett ödsligt tomrum i
hennes lefnad. Året efter hans död var för henne en
tidrymd, väl icke af djup sorg, men af ängslig villrådighet
och vacklande mellan stridiga böjelser och beslut. — Till
hennes lycka behöfde hon ännu handledning i franska
språket, som hennes föräldrar och lärare försummat. För
detta ändamål rekommenderades hos henne en ung prest,
som någon tid tjenstgjort vid franska församlingen i
Stockholm. Hans namn var Jakob Fabricius. «Hennes
öde», säger Atterbom, «tillförde henne nu den, som
skulle blifva en ny orsak till glädje och sorg, men båda
af ett slag, hvilket hon aldrig hittills erfarit. Vänskapen
och filosofien hade varit hennes första ungdoms allt. I
hennes tjugonde år måste de maka åt sig för kärleken och
poesien, som nu för alltid i hennes hjerta intogo
högsätet»*). Det kan låta besynnerligt, då jag nyss sade,
att hjn «till sin lycka» gjorde denna bekantskap, soili
dock för henne blef första roten till så många lidanden;
men jag anser för en lycka för hvaije menniska att för
sitt lif vinna ett sedligen berättigadt innehåll, som
upptager hela hennes intresse och fyller hennes väsen, det
må nu leda till glädje eller sorg, liksom jag icke
känner en större olycka än den själstomhet, för hvilken allt
*) Siare och Skalder, 2 uppl. II: 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
