Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vig Wrangel, jemte sju hoffröknar, bland hvilka man
igenfinner ett och annat föremål för Dalins flyktiga men
artiga hyllning. — Sjelfva första versen i det första
poemet i dessa Tankespel förråder hvad som för tillfället
närmast sysselsatte författarinnans tankar:
Damma lag, da blinda sed,
Som af nedrig afand ljuder, ,
När da Evas kön förbjuder
Att Parnassen komma vid!
Att du först har fått din fart
Ur en svag och manlig hjerna,
Som sitt valde velat värna,
Ar väl utan tvifvel klart.
Vidare heter det:
Hvarje man, som eger vett
Och ett rätt begrepp om dygder,
Vet, att dygd på vett är bygder
Och de tvenne äro ett.
M&nn’ han sig en hustru tar,
Som i dumhet ligger bunden,
Och hvars dygd på vishets-grunden
Inga fasta rötter har?
Nej, hur kan en upplyst själ
Blifva kär i dumhets svärta,
Och hop med ett fjolligt hjerta
Vinna lyckans sanna väl?
Men herr Matvett säger dock:
Xloker kan jag sjelf ju vara,
Och en hustru bör ju svqra
För sitt kök, sin nål och rock.
Dermed tjenar hon sin man
Mer än med de kloka funder;
Ty i Pallas’ visa lunder
Hon ej hushåll lära kan.
Nej, herr Matvett, tigen still,
Tagen fritt en dummer fjolla,
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
