- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
191

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon lär v&l åt er hushålla

Som hon har förståndet till, o. s. v.

I «Satiren mot afundsjuka Fruntimmer» går hon
sina förföljerskor direkte på lifvet:

Nog har jag ofta till mitt köns förhöjning skrifvit
Mot’karlars högfärdsagg och hvassa tadelfjä’r;

Mig har en, ädel pligt för könets heder drifvit,

Men mot min tanke jag nn illa lönad är:

J systrar tacken mig med afunds tadelsvärta,

Det har väl litet rört, men aldrig qvalt mitt hjerta.

Men se, vårt svenska hlod är nästan kändt kring jorden
Att vara smittadt med en farlig afundsot,

Ack, hvad for usel drift! det ädla folk i Norden
Kan näpplig qväfva ned sin största olycksrot.

Men kan nu afundsmakt ett rike lutadt göra,

Hvi vill jag undra, att mig qvinnotungor röra?

Jag ömkas likväl åt de pilar hon mig sänder.

De bita icke på den blanka sanningssköld;

De komma slöa fram ur qvinfolks veka händer:

En tycktes vara hvass, och grep mig an för stöld,

Att jag ur böcker tog, med andras tankar jäste;

Men huru vet hon det, som aldrig nå’nsin läste? N

Men, späda tadelröst, som tyckes alltid hitta
Uppå ett bättre ord, än det som står förut,

Hon skulle vackert qvar vid lilla bågen sitta
Och lära sig att slå på silkesändan knut.

An hinner ej ditt vett en annans gerning tadla,

Men, tvertemot, den kan ditt lilla gry uppadla.

J, som med tusen bry blott sköten mat och maga
Och spotskligt len åt mig, som pennan tar i hand,
Som tron ert eget kön, så ömkliga och svaga,

Ej kunna lära mer än sy och väfva band:

Tänk, tiden räcker till för läsa och för spinna,

Jag har det sjelf försökt, man kan alltsammans hinna.

Ty blir min sinnesro för afund oförfärad, *
Jag eger sköldar två att sätta emot den;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free