Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är en orm, som sig bland blommor döljer,
En dryck, som tär, en sv&r, bedräglig lek.
En timmas lust, som föder långa qval,
En rosengård, som vattnas jemnt med tårar,
En dyster skog, tvärs bala stig sist dårar
Och leder in på ångrens djupa dal.
En smaklig frukt, som hyser dödligt gift,
En labyrint, der sig förnuftet villar,
En nöjsam dröm, som sofvande förvillar,
Ett älskadt ok, en menniskomas grift.
En sällsam eld, som sig af kölden när,
Ett frätesår, som är den sjuke ljiriigt,
Ett helvete, så mycket mera grun^t,
Som glömskans flod ej finnes der.
Tankespel af detta slag stodo i öfverensstämmelse
med tidens smak och förekomma ofta hos den tidens
skalder. %
Åminnelse af en liten ros, som vissnat, d. 27 Juli 1746.
En ros i ljuflig drägt,
Med späda blad och silkesleder,
Rann upp ur jordens vrå:
Hon sågs bland olyckstömen stå,
Som ville qväfva henne neder:
För henne gick ej solen opp.
I sorgelunden der hon grodde
En enslig turturdufva bodde,
Som nöjdes af dess blomsterknopp.
Men fast här allt var mörkt
Och ingen dag dess färger höjde,
Sågs dock naturens art;
Hon viste här sin styrka klart,
Sin konst i denna blomman röjde.
Här något ädelt innelåg:
En hemlig kraft att hjertan draga,
Och med sin ljuflighet intaga
Hvart upplyst öga henne såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
