Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
umgänge. Det var detta umgänge, der snillets oupphörliga liflighet
underhölls af vidsträckta kunskaper, som tilldrog henne vidsträckta bekantskaper
ur alla stånd, af alla älskare af vitterhet, af allt folk af smak och sann
lärdom. Man var säker att i hennes hus finna det mest upplysta och bästa
sällskap, som ofta var tröttande för den, som ville åtnjuta hennes attention
odelt och fann i hennes solitära sällskap det angenämaste af alla. Hon hade
i sin ungdom gjort sig namnkunnig af sånger, som återskallat från alla
landsändar, de första på svenska, der känslan af vänskap och kärlek blifvit
med en rörande ömhet uttryckt och med en ädel enfald, så dyrbar för
kännare och så sällsynt hos sednare skalder. I medelåldern, den hon för
det närvarande innehade, hade hon i synnerhet studerat filosofien, i den
hon handleddes af sin slägtinge och förtrognaste vän, sekreteraren vid
Upsala akademi, Klingenberg, en verldslig vis, «som kunde dårars fel med
köld och styrka bära, och hade klädt i skämt en sund filosofi». Sådan är
den målning jag af honom i Verldsföraktaren författat, och mot hvilken
målning han till alla delar svarade. Baron Axel Reuterholm, tjenstgörande
kammarherre hos drottningen, och baron Axel Leyonhufvud, den förre känd
för sin smak i den vackra litteraturen, och den sednare i synnerhet för sin
vidsträckta språkkunskap, voro tillika bland fru Nordenflychts äldsta vänner
och bidrogo att göra umgänget i hennes hus det mest upplysande och
förnöjande, som i Stockholm kunde erhållas.
Det sällskap, der Creutz och jag hade ingått för att vinna något
anseende i allmänheten, anhöll hos Svenska Sånggudinnan (fru Nordenflycht)
att vilja åtaga sig dess öfverinseende. Fru Nordenflycht kunde ej förneka
denna uppmuntran för uifga vitterhetsidkare, men önskade Ät sällskapet
ville samlas hos henne. Den utmärkta ynnest hon betygade för några af
dess medlemmar, ibland hvilka Creutz och jag hade den lyckan att räknas,
gjorde att de öfriga retirerade sig efter hand, och fortsatte sina
sammankomster hos ordensmästaren. Vi öfvergåfvo honom icke heller, men vårt
förnämsta stamhåll blef hos fru Nordenflycht, hos hvilken, under
reviderandet af våra arbeten, den förbättrade upplaga bereddes, som efter några års
förlopp öfverlemnades åt allmänheten (under namn af «Vitterhetsarbeten,
ut-gifna af ett samhälle i Stockholm»)• Jag kan aldrig glömma de roliga
stunder vi tillbragte under detta arbete. Vi ansågo hvarandras foster likasom
våra egna, logo åt våra misstag, och voro de förste, som dem erkände.
Rättelser meddeladfes utan högmod och antogos med nöje och utan
förödmjukande. Vi gåfvo ett exempel åt litteratörer, som aldrig lär efterföljas,
bland hvilka egenkärleken icke tål att underkasta sig andras omdöme,
högmodet såras af rättelser, priset meddelas med hemlig afund och kritiken
med bitterhet. Huru litet förstå icke vitterhetsidkare deras eget interesse
med ett sådant förhållande! Hvad upplysningar, hvad lättnad i deras arbete
förlora de icke derigenom! Fel, som tidigt kunnat undanrödjas, blifva evigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
