Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maschineriet angår — hvarom jag vid frågan om
Gyllenborgs epos framdeles får tillfälle att utförligare yttra
mig — så är det hos båda skalderna ungefärligen
detsamma, d. v. s. hos båda lika opoetiskt: personifierade
naturkrafter och allegoriska figurer, som föreställa
moraliska egenskaper. Till jemförelse mellan de båda
skalderna i afseende på deras styrka i- målning — en
egenskap, som då för tiden ansågs till och med för den högsta
hos en episk skald — vill jag anföra ett ställe ur
hvar-deras poemer, som skildrar samma scen. Carl Gustafs
skyddsgudinna, som hos fru Nordenflycht heter
«Tapper-heten», hos grefve Gyllenborg «Vapenlyckan», har
be-gifvit sig längst upp till den yttersta norden, för att hos
Bore eller Kölden utbedja sig dennes biträde åt
hjelte-konungen. Om Köldens boning sjunger fru Nordenflycht
på följande sätt:
\
Längst öfver Rifla §äll och ytterst nti Norden *),
Vid Gandviks2) kalla udd, är grottan danad vorden
Utaf naturens hand i hårda klippans barm,
Hvars istopp aldrig var af solens strålar varm;
En tjock och stelnad snö dess kulna hvalf betäcker,
Dess evigt frusna spets sig upp till molnen sträcker,
En blank kristallisk is är taks och väggars prakt:
Två björnar mumla här, vid kulan hålla vakt.
Här Bore stolt och prydd i sobelfållar sitter,
Hans spira är af stål, besatt med rimfrosts glitter;
Kring honom ilar, storm och köld i harnesk stå,
Beredde på hans vink att ut till härjning gå.
Till detta öderum gudinnan sig begifver;
Af hennes ögons eld allt ljust derinne blifver.
Den kulna Bore sjelf en värma känna får,
När detta gudatal från hennes läppar går:
«Du luftens ilskna gud, du skarpa nordanväder,
Som ödelägga kan båd’ djur och land och städer,
Som styrka, drift och lif naturen sjelf betar
Och Köldens stränga kraft uti din lydnad har:
Sänd denna resen ut att min befallning höra,
Han skall för mig en stig på salta vågen.göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
