Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håll upp, min ömma själ,
För andra gjuta ut den sorg, dig sårar!
Nog är det sannt, en vän
Kan läka aldrabäst ett såradt sinne;
En suck, en ömksam tår,
Är bästa salfva på ett hjertesår:
Men ack! hvar finnes den,
Som har så ädel pligt i minne V
Som, i bedröfvelsen,
Står fast och håller trohet än?
I lust vi vänner finne;
Men tag dem ock i nöd igen! —
Nog är det sannt, en vän
Kan läka aldrabäst ett såradt sinne!
Välan! så säg din nöd
Då endast för dig sjelf, mitt slagna hjerta!
Gjut ock din suckan ut
För Den, som börjar allt, och ej tar slut;
Han ser din sorgeglöd,
Han dömmer, och han vet din smärta.
Din jemmers öfverflöd
Han slutar, med en salig död:
Då flyr all nattens svärta;
Då glömmer du ditt tårebröd.
Välan! så säg din nöd
Då endast för dig sjelf, mitt slagna hjerta!
Visa.
Nu åter syns tiden förbyta
Sitt kalla och ängsliga lopp,
Naturen på fältenas yta
Har lifvat det gladaste hopp;
För mig blifver tiden dock lika,
Min födelses stjema är satt,
Der molnen ej hinna bortvika, ^
Som ombytt dess dag uti natt.
Hvi räknar jag stunder och dagar
I väntan, att ödet en gång,
Med tidernas skiftande lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
