Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der skall den strid hos mig försvinna,
Att vara vis och icke nöjd,
När jag med stilla själ kan hinna
Att le åt verldens falska fröjd;
Förakta lyckans falska smycken
Och fly de blinda menskotycken.
På stranden, der mig böljan kastar,
Ett ringa gods sig bergat har;
Jag med dess lätta börda hastar
I Lngnet, der jag andan drar.
Der skall mitt lif af nöjet näras,
Der skall min nötta lefhadstråd
Utaf en vänlig Park afskäras
Och röna henues sista nåd.
Der. skall mig jorden hvila låta,
Och någon vän vid grafven gråta.
Ensligheten.
I denna lngna skog jag nöjet får igen,
Som flydde för mitt bröst när jag bland menskor dväljdes,
Du ömma känsla dn, som alla ständer qväljdes,
Njut hvila, smaka frid, min frihet varar än.
Här ser jag ingen konst, naturen ensam rår,
Med blomstrens söta lukt den friska ångan blandas,
Jag drager helsans flägt i hvarje pust jag andas,
Och känner huj^dess kraft till märg och ådror går.
An vid en källas brädd det späda videt gror,
An i ett skuggrikt hvalf, som evig kyla gömmer,
Jag på en mossig bädd om glömda nöjen drömmer
Och ödet sjelf till trots mig åter lycklig tror.
Bland trädens täta flock jag ofta vilse far
Och stannar i en lund, som ljuset undanskymmer,
En helig fasa känns, min tanka från mig rymmer,
Hon öfver sol och jord sin djerfva kosa tar.
I denna enslighet jag dock ej ensam är;
Jag sällskap om mig ser och väckes ur min dvala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
