- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
222

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då luftens fria barn om sina nöjen tala
Ocb bryta ut i sång sin känsla och begär.

Hvad prasslar här i gren? Hvad är som örat bryr?

En ekorr’ som en en pil i granens topp sig kastar:
Ett rådjur skymtar fram, men straxt tillbaka hastar,
Det rubbar ej min ro, det undrar, räds oeh flyr.

En ren och stilla fröjd mitt sinne fyller opp,

Naturen fridsam är, hon frid i själen sprider:

Af böjelsernas våld jag intet anfall lider,

Jag ingen fruktan har, jag känner intet hopp.

Jag har min plågosvärm i staden lemnat qvar,

Der oron tränger sig från slott till lägsta murar,

Der arghet icke mer på oskuld hemligt lurar,

Men der hon i triumf för allas ögon far.

Min otacksamma vän jag äfven lemnat der,

Som fordrar ömhet jemt, men. aldrig ömhet känner:
Den hala smickervän, som hemlig afund bränner,

När han ett värdigt lof på tvungna läppar bär.

Den enda strid jag ser, är mellan bladens fläkt.

De yfvas om hvarann, men utan fruktan bäfva;

Det enda sorl jag hör, då vestan börjar svafva
Och han sin envåldsmagt till trädens toppar sträckt.

Ack! sälla enslighet, till dig är vägen lätt. $

Jag skall då snart i dig mitt ödes hårdhet glömma
Och mig i skogens skygd, i bergens grottor gömma,
För smicker och förakt, för nåd och oförrätt.

Hvad för en gudahamn var det mitt öga såg?

Hvem är som nalka3 mig med harpa och med båga,
Mig sluter i sin famn och med sin kyska låga
Ingjuter kraft och lif uti min kalla håg?

Det skaldeguden är: han till min hydda går.

Hans rika, ljusa hår omkring hans axlar hänger,

Den eld, som ur hans blick och högblå ögon tränger,
I tankan tänder ljus och öfver hjertat rår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free