Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lärde honom skillnaden mellan inbillning och
omdöme: de tvenne oundgängliga delar, hvilka utgöra en
lycklig poet. Huru vår inbillning gerna rasar, då den
får ensam regera; huru hon fördenskull bör styras af ett
godt omdöme, hvilket, likt en oblidkelig far, icke tål
något oanständigt hos sitt barn. Huru poeten, derest
han vill blifva lycklig, först måste låta naturen och
inbillningen under dess eld odh ifver öfverflöda efter dess
behag, men sedan med kallsinnighet förlänga hvad som
synes stympadt, afkorta det som är för mycket, dämpa
och kufva det som synes svälla, höja det som går för
lågt: men omdömet bör äfven lära att sätta gränsor för
sig sjelft. En mor, hvilken ständigt gnager på sin
dotter, gör henne trög och oangenäm i dess umgänge; li&aså
ett omdöme, som icke vet hvar det bör stanna. Med
ett ord: Dalin fick lära att, ehuru naturen i dessa
före-hafvanden gör det mesta och oumbärligaste, så får den
likväl icke qvarlemnas i sitt sjelfsvåld. Naturen skapas
inom snillet, konsten, såsom en lätthändt och vig
jordgumma, framhjelper fostret, jemkar lederna i deras skick
och hjelper att barnets medfödda behagligheter bättre
synas. Men framför allt blef vår unge skald tidigt
anförd att finna hvad långt företräde en ren och sann
tanke eger framför de falska, ehuru lekande de i
förstone kunna synas, huru den förra brinner som ett stilla
ljus, hvilket förlustar ögat och uppfyller hela rummet
med en qvarblifvande låga; då deremot de sednare,
likasom irrbloss och lekeldar, i ett öch samma ögonblick
både behaga och försvinna.»
Dalin besökte Stockholm åren 1723 och 1726 i
sällskap med sin styffader, prosten Bökman, som då var
riksdagsman. Han infördes derigenom i en för honom
ny och obekant verld, som likväl inom kort skulle
tilldraga sig hela hans intresse: «Riksmötena», säger
Nordin*), «hade denna tid mycken högtidlighet, mycken all-
*) Minne af Dalin i Svenska Akademiens handlingar ifrån 1796, II: 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
