Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna, dels fremmande bilder föreställdes. Då man med
lek borde föras till dygdens behagliga tvång, kunde
satiren ej utestängas; hvarefter densamma, oftast här
insmygd i Sjelfva föreställningssättet, blef oskyldig,
avlägsnades från personligheter och verkade således utån
att såra. Man läste med förtjusning, ville någon gång
draga känsla på sig sjelf och föga fattades att man såg
sig; men det skedde vid en gladare sinnesförfattning
och under löjen, hvilka mindre lemnade rum åt en
ledsam undersökning, än åt en allvarlig föresats att
hädanefter sorgfälligt vaka öfver sina seder.»
ccSådan utgick Argus, alltid underhållen i en
behaglighet, som tillförene ej varit känd. Bifall, nöje och
beundran emottogo hvart utkommande, och
begärligheten stod i förvåg för hvart påföljande ark. Hofvet, de
store, de lärde, den upplysta allmänheten, utan
åtskillnad af ålder och kön, förenade sig i en läsning, som
ej allenast sysselsatte alla bättre sällskap, utan gaf dem
äfven tillfälle att utbreda sig öfver innehållet under
mångfaldiga gissningar till upptäckande af författaren,
hvilken var okänd. Sjelfva skriften, i anseende till dess
bedömande och verkan på sinnena, förlorade icke vid
denna hemlighet.. Tilläfventyrs behöfde folket ännu sakna
den kunskap att författaren var en ung man, som
nyligen hade inträdt i rikets tjenst och hvars ställning* eljest
kunnat emotsäga ett så högtidligt läroembfete som han
sig’ åtagit.» — .— *).
Sådant var det omdöme, som Dalins samtid och
närmaste eftertid fällde om den skrift, hvilken grundläde
Dalins ryktbarhet. Att vår samtid ej till alla delar kan
instämma i denna obetingade beundran är naturligt, då
de förtjenster, som hos Dalin prisades såsom nya i vårt
fädernesland, nu för tiden till en stor del äro så att säga
utslitna. I stället för att tjusas af språkets nya renhet
*) Svenska Akademiens handlingar ifrån 1796, II: 175 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
