Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aer icke med förundran din fredlighet, din fägring, din beqvämlighet i
vetenskaper, i umgänge, i rikets tjenst? Aldrig vet du af nyheter; du följer
troget våra fäders efterdömen utan åtskillnad. Du banar aldrig nya vägar,
som alltid äro så farliga. Du kostar ingen möda att få ega, såsom de
ledsamma vetenskaperna, för hvilka man måste svettas. Öh kommer
sjelfbju-den; ja på några af våra kavaljerer kan jag döma att man kan vinna dig
på sin säng, eller bland svärmande, kringlöpande och lustigt lefverne. Al-,
drig blir den ena svartsjuk* på den andra för din skull. Du är fredlig
ehvar du är; åtminstone kan jag säga för min del, att jag icke skulle
missunna Sjelfva min motståndare att ega dig. När det misstänkta förnuftet
bjebbar emot några af våra allmänna, hemliga eller, uppenbara författningar,
så är du spak som ett lam. Du berömmer allting: du låter säga dig. Dq
låter böja dig som ett vax, och man kan alltid få dig i sin trogna vänskap
och tjenst. Derigenom upphjelper du mången god själ på lyckans trappor,
ty den som dig eger är icke misstänkt för sina förmän eller underhafvande.
Ja, på min tro, du är tillförlitlig eller åtminstone mera betrodd än den
begripande qvickheten, som snart kan röja eller oroa de myndigas
gernin-gar; den dig hyser, hyser en god del af din lycka. Ack, välbördiga
dumhet, huru ärbart kan du ieke skimra ur silfverhåren på de gamla hjernor!
Huru snällt kan du icke släppa ur händerna de mysande tillfällen, som
kunde gifva retelser till att gagna fäderneslandet? Huru pryder du icke en
myckenhet af vår ungdom, huru stolt uppfyller du icke en präktig
klädning, manlig eller qvinlig! Huru hurtigt uppför du dig icke i en dans,
huru krnmmar du dig icke i en vagn, huru glindrar dn icke i en högtid,
huru läcker är du icke i bordsmak och klädsmak! Huru tappert vet du
icke att pråla med ätteläggars ålder och förfäders beröm, förtjenster, som
androm tillhöra! Tvertom, huru modigt kan du ock icke af en ädel afund
nedtrycka mången som understår sig att vara upprunnen af en ädel stämma!
Ack! vördiga dumhet, huru ofta predikar du icke så höglärdt att ingen
dödlig dig förstår! Förnuftet måste deröfver häpna och blygas. Du kan
med din vältalighet insöfva de vackraste ögon. Ingen kan motstå din
myndighet; du må nu bo i en doktor, prost eller kyrkoherde, så fordrar du
alltid med rätta en dubbel högaktning. Om ett kapellanshufvud af dig är
svarfvadt, så tviflar jag icke att det af -sin kyrkoherde blir mer gynnadt
och bifallet än ett qvickare, som är honom obeqvämligare; äfvenså i andra
stånd: du förebygger den förderfliga täflingen. Ack! höglärda dumhet!
Huru klokt vet du icke att förakta allt det som icke är sagdt förut! Huru
många åsn–––––––––-
Ganska betydelsefullt för sin tid och för Dalins
uppfattning af hvad den behöfde och framför allt fordrade
af sina litteratörer är det nummer, hvari han med starka
färger tecknar det förfall, som språket iråkat derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
