Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yrkade möjligheten och nödvändigheten att genom krig
med Ryssland och allians med Frankrike återtaga hvad
vi genom Carl XILs olyckliga krig förlorat. Detta nya
parti, kändt under namn af Hattar, hade nu lyckats
undantränga det gamla. Rådet rensades från de
betänksamma Mössorna, och ett nytt system vidtog år 1739
under grefve Carl Gyllenborgs auspicier. — När Dalin
hemkom från sin utländska resa var denna förändring redan
försiggången: Horn och hans vänner hade dragit sig
tillbaka till privatlifvet — Gyllenborg var kanslipresident,
och krig med Ryssland var dagens lösen. «Nu utgaf
Dalin Sagan om Hästen och April-verk om vår herrliga
tid, begge af lätt tillämpning på de allmänna sakerna,
den de icke heller undgingö» *).
«Sagan om Hästen» väckte ett ofantligt uppseende
och bifall och framkallade sedan otaliga imitationer.
Författaren framställer med god humor i denna saga
under bilden af en häst det svenska folkets öden från
Unionstiden ända till Carl XILs blodiga slut. Jag anför
hvad som derpå följer:
Hemsk, utmattad och blodstänkt i så många risp kom nu hästen hem,
och det goda hjonelaget, i hvars händer han råkade, lagade om honom det
bästa det kunde: han fägnade sig väl först i krubban och gjorde språng,
så att dagen syntes under fotterna; men han var temligen sadelbruten, och
borde nu intet alldeles brukas på samma vis som förr; kapsonen blef
borttagen och man satte honom för en vacker kärra, som kallas karriol. I det
ståndet var han nu, då jag sist såg honom. Han har tagit sig mer än
man kan tro, och om jag känner grållen rätt, så kan han väl ännu göra
sina modiga språng; men — — om jag med min enfaldighet i rid- och
körselkonsten får yttra mig öfver grållens bästa och den nytta och heder
han kan ge, så menar jag oförgripligen att det är väl, om han styres med
förstånd och grannlagenhet under sele och redskap, som han väl intet
alldeles känner eller är så van vid ännu, men som han genom en viss god
ordning lätteligen kan vänjas vid. Betslet bör vara allvarsamt, men dock så
lindrigt att det ej förderfvar munnen, och tömmarne i stadiga händer, att
*) Nordin, anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
