Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästen förstår och vördar sin ledare. Inga barnsliga näfvar, som vilja köra
på skräpp och i kapp och intet rätta sig efter backarne. Det skämmer
hästen, och karriolen går intet mer på stora kungsvägen; men i krnmslinger
från det ena diket till det andra. Ingen skrämsel, intet stojande, intet
hviftande af snärtar och all slags bonad, hvaraf hästen blir yr: kreaturet
kunde då få kollem och skena en gång, att kärran stannade bort ur vägen i
det värsta moras. Det vore en jemmerlig tillställning och bättre att man
aldrig hade åkit. Nej, tömmen bör handteras af viss trofast arm med
uppmärksamhet och ordning, och intet nu den ena, nu den andra, som står
bakpå eller löper bredvid, rycka deruti, än till en sida, än till en annan,
så att hästen intet vet hvad han skall lyda. Bevare oss den heliga enighet
från kif om tömmarne af många småkitsliga kuskar! Det är värre än allt
annat ondt: då går åktyget sin gena snedgång på slump och lyckans
barm-hertighet öfver höjder och dälder, medan de tömlystne ligga hvarandra i
håret. Att bli hemma och sköta god hushållning är väl olika bättre, än
ett äfventyrligt flackande, som sällan ger fulla lador och visthus; men det
kunde så bära till, att här en gång stode lång och angelägen resa för, resa,
som ej knnde undgås för hela gårdens välstånd: bäst att tänka på den i
stillhet och sämja och intet förlora redskapen eller utmatta hästen i de
onödiga kringeläckor, som bara gå ut på att den ena må visa den andra
hvad karl han är. Jag vill väl intet tro att så sker; men jag håller så af
grållen att jag gerna talar om hvad honom likar — —, han bör ha sin
rigtiga och ordentliga ans, han bör ständigt öfvas och muntras, fastän han
icke brukas på resa, så att ingen vårdslöshet gör honom vårdslös, och
ingen vanskötsel vantrefven. Alldeles är han för god att gå i skjuts eller
alltid stå tillreds för folk, som mena de ska få handtera honom som de
vilja. Sitt goda och bekanta foder bör han ha af egen mark, som han
&r van vid, sitt goda hårdvallshö af Svedjenäs ägor, som bäst kommer
öfver® med hans natur och som nog räcker till, när det i rättan tid
inbergas och med förstånd utdelas. Då slipper man hemta pundtals det
långväga foder, som både tryter, när en svinkande egare behagar, och intet
tje-nar grållen: han mår bättre af egen halm, än af det fetaste hö från främmande
vall, uppfyldt med blommor och lök och all slags örtekraft; af sådant blir
han bara yr i hufvudet, bortskämd i smaken och ojemn i hull och trefnad,
han står då bara och fnyser mot sitt eget, men vill gerna ur vägen, när
han får väder af det andra. Skulle det likväl stundom vara oundgängligt
i någon oförmodad brist, så bör det med förstånd blandas och omvexlas,
att intet kreaturet vänjer sig alltid vid ett och detsamma.–Här vore
mycket säga om hästen, men jag lemnar hans vårdare mer att tänka än jag
kan säga. Husbondfolken, som åtminstone hvar tredje dag se efter honom,
lära väl sjelfva finna hvad nödigt är, helst när de äro fria och obundna
utomgårds och eniga sins emellan hemma. Född i en vrå på Svedjenäs kan
jag intet annaf, än taga del i allt hvad grållen angår, men ernar med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
