Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ves få leta i den gustavianska vitterhetens stora förråder
efter ett enda stycke, som i satirisk kraft öfvergår
Dalins Aprilverk. Jag vet att Hammarsköld är af en
annan tanke i afseende på denna dikt, men jag får
uppriktigt erkänna att jag anser denna litteratör sakna, allt
vitsord i afseende på detta slag af vitterhet, hvilket han
i allmänhet hatade, förmodligen derföre att han éj
begrep det I förbigående må jag anmärka, att
Hammarskölds omdömen om Dalin i allmänhet äro i högsta grad
ensidiga, hatfiilla och fö^aktligen opålitliga. Det är
naturligt att den mest romantiske af den romantiska skolan
måste hata satiren, under hvars gissel han sjelf så ofta*
sved, och förakta grundläggaren af den klassiska skola,
som det var hans förnämsta ögonmärke att undergräfva.
När Dalin hemkom till fäderneslandet fann han,
såsom vi redan nämnt, sinnesstämningen hos sina gamla
vänner särdeles krigisk och han delade deras patriotiska
ifver att nu söka återtaga hvad Sverge genom Carl XH
förlorat. Denne konung hade af gammalt varit Dalins
hjelte. Man har af Dalin poetiska utgjutelser på
hjel-tens dödsdag, nästan årligen från år 1732 till år 1748,
författade dels å egna vägnar, dels för ordenssällskapet
Avazu och Yallasis’ räkning. Atterbom anmärker att
dessa åminnelsesånger «antaga serdeles från år 1738 en
dristighet, som till och med djerfves antyda att den
beprisade friheten, om den ej snart utvecklade sig
annorlunda, vore knappast någon ersättning för Carl XH:s
bortgång.» Denna dristighet är likväl uteslutande
rigtad mot de inhemska partierna, icke mot den yttre
fienden. Så sjunger skalden på Carl XH:s dödsdag 1738:
I dag för tjugn år vår tid sin början tog,
Då med våt gamla dygd den store hjelten dog:
Nu år han som en dröm. Hvem må det ej beveka,
Att på vårt lejons graf en hop med råttor lek^?
Ack, Sverige, var dock mer i efterverlden kärl
Ack himmel, hjelp ett folk som sjelft sin ovän är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
