Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon förtäljer för drottningen sina öden i Sverge
från äldsta tider, en berättelse, som upptager de två
första sångerna. Skildringen af Carl XH må såsom
prof-bit anföras:
Hans son, hvars ära stäcte de tappra hjertan fira,
Fick af sin far till arfs en rik och myndig spira;
Men för den hjeltens håg hvad var väl sådan prakt?
Han syntes mera född för hela verldens makt.
Angripen utån sak af många starka grannar,
Med gamla hjeltars vett sin ungdom han bemannar,
Med lifvet i sitt bröst och döden i sin hand,
Han krossar fiends makt och muntrar upp sitt land.
Allt motstånd i en blink sig för hans ögon döljer,
Med unga hjeltars arm en lydig seger följer,
Han sätter konung af, han sätter konung till;
Men store menskor helst den Högste pröfva vill.
För Carls ohörda verk sig sjelfva lyckan fasar,
Olyckan mot hans mod med all sin vrede rasar;
Men han, sig alltid lik, gör sjelf sitt öde sällt,
I nöden lika stor som på ett segerfält.
Så plär ett hälleberg, när tusend’ stormar hota
Och vräka kull de träd, som i dess sköt sig rota,
Med lika fasthet stå: så står bland olycksfall
Én dygd, som grundas ej på lyckans lösa vall.
Personen större var hos honom än monarken:
Hans bord var litet bröd, hans säng var bara marken;
Han var så ärlig man, derhos i allt så stor,
Att efterverlden knappt hans sanna runor tror.
Från höjden såg jag Carl Europas under vara;
Jag såg hans rena håg att lag och rätt försvara:
En myndig envåldskung, som mig dock unde skygd!
Så farlig, som hans makt, så ädel var hans dygd.
Af långt förfärligt krig utblottad, matt och blodig,
Ben svenske är med Carl i blinda lydnan modig;
Men strax när hjelten dör, till tröst han mig begär,
Och, drottning, för din thron du finner mig nu här.
I tredje sången öfverlemnar Ulrika, förtjust öfver
Frihetens närvarelse, spiran åt sin man kung Fredrik,
och «lättad från bördan» lägger hon sig att sofva, men
har under sömnen en allegorisk dröm, som visar henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
