- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
260

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ej bör ett folk sig in i kungens styrsel blanda,

Om kroppen drifvas skall af enig, myndig anda.

Ej bör ock af en kung försummas laglig makt,

Om dess betjening ej skall mötas med förakt. *

Då kan den kunglighet i lagens grund sig rota,

Som svigtar ej när knorr och sjelfsvåldsstormar hota;
Sin höghet har då kung, sin myndighet ett råd;

An ger han dunderslag, än blänker han i nåd.

Men som ett nordiskt berg den stolta gran upphöjer —
Hon hela bygdens syn på många mil förnöjer, —

Så syns en kung dess mer af folkets höghet stor,

När hvaren i dess skygd med kunglig trygghet bor.

En kung med all sin kraft bör aldrig kunna trycka
Den minsta undersåt till heder, lif och lycka.

En slik bör sofva trygg, när han af lag har vakt,

För kung, för öfverman, för hela rikets makt.

Si, der är nu det falt, der frihets växter grönska;

Men dermed är jag nöjd. Jag bör ock mer ej önska;
Allt hvad en undersåt i välde mer förmår,

Han med sin frihet dyrt till slut betala får.

Ett folk, som vill bli sällt, bör allting undanrödja,

Som afund ger och split, som last kan nnderstödja;

Om tjenster, namn och rang, som kungens vård tillhör,
Liksom om eget gods ett folk ej slitas bör.

Från vaggan bör ett folk de sinnesreglor lära,

Som kärlek ge till dygd och till sannfärdig ära.

Dess ungdom i sin blom bör städs de profven se,

Att nedrighet bör blygd och dygd belöning ge.

Hvar menska bör ske rätt, och rätt bör allt upplifva,
En fåfäng djerfhet är med sanning handel drifva;

Hon krossar jern och stål, hon bryter sig ur berg,

Hon segrar och till slut sig visar i sin färg.

Men, Sverge, glöm ej ett, om du på mig vill tänka:
Låt handel, flit och slöjd dig rikedomar skänka;

Om folket ej mår väl, det tvingas ganska lätt,

Och väljer nådebröd för frihet, dygd och rätt.
Uppmuntra hushållsvett, låt åkermän få röna,

Att jorden flit och svett kan tusenfallt belöna.

Har landet sitt behof, snart får det öfverflöd,

När folkets mängd föröks och hvar förtjenar bröd.

Man ser då vett och fräjd med lyckan hedern dela,

Man kring naturen ser de fria konster spela.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free