Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der gräs och blomster sig ikläda gald och siden:
När fåglars hofkapell till himla kungens heder,
Att lyfta själen upp i örat sänke neder.
Det är en lustighet att se om feta hösten
Hur drufvans stinna blod ur krama skalen ler,
Hur jorden lånet sitt med ocker återger,
Hur jordens åkermän till åkerns Herre rösten
Upphäfva: hur vår höst den spisemästar blifver,
Som menniskor och djur en dukad taffel gifver.
Det är en lustighet se isgrå vintren nalkas,
Då sig vår trötta verld en nödig hvila tar,
Då man på isar, som på slipta speglar, far;
Då andra tiders svett i vintrens skuggor svalkas;
Då himlen på vår jord med tusen ögon skådar,
Och julen sommarlek midt mellan drifvor bådar.
Det är en lustighet att se om muntra våren
Hur s^amla vintren fot för fot mot grafven går,
Hur lifligheten liksom upp ur dvala står;
Ja, hur Guds allmakt tryckt sin bild i alla spåren,
I dem Guds rundhet sig till årets kröning delar,
Så att så kung som träl sin fägnevisa spelar.
Dödsbetraktelse.
Mitt hjerta kolnar,
Mitt sinne ryser,
Mitt öga molnar,
Ja, blodet fryser,
När jag besinner
Hur som vår vandring
Som strömmen rinner
Till sin ^förändring:
Samt hur vi alle
Sku blifva kalle,
När hyddan ramlar kull
Och myllas ner i mull.
Stryk, skönhet, segel,
Se, grafven gapar!
Här är en spegel,
Som dig vanskapar.
Din’ kinders fägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
