Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej döden aktar,
Men till en lägring
För mal förpaktar.
Den bleke gästen
Ger dig ock resten,
När rosen vissnar af
Ocb grafven blir din graf.
Du, som på tiljan
Så makligt träder,
Ocb trotsar liljan
I veka kläder:
Tänk, tänk på kransen
Med veka bladen,
Tänk på dödsdansen
Ocb svettebaden,
Dem döden reder,
Förrn du går ned er,
Och kastas i ett hål
Så naken som en nål.
Hit, J som fiken
Att varda rika;
Sist sku J liken
Dock varda lika.
Det guld J vinne
Blir efter eder,
När sist ert linne
Med er sänks neder.
Hvarmed vi braska,
Ar man dock aska:
För många tunnor gull
Vi få en skofvel mull.
Detta högstämda poem bevisar mer än något
annat, att författaren var en verklig skaldenatur, och
påminner ej obetydligt om Wallins Dödens Engel.
Man finner af dessa poemer, att Lohman visserligen
icke är en skald af första ordningen, men tillika att han i
Lucidors, Spegels och Dahlstjernas fotspår rörer sig med
temligen liflig fantasi på sitt magra moraliserande
område, och att han, Oaktadt sitt presterliga förakt för lif—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
