Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. D. Leenberg.
Äfven Axel Daniel Leenberg ansågs af sin samtid
för en lycklig skald. Både fru Nordenflycht och
Sahl-stedt hafva efterlemnat berömmande omdömen om
honom. Hans mest utmärkta egenskap var den lätthet,
hvarmed han behandlade språket och versen. Till bevis
derpå vill jag anföra ett enda stycke med öfverskrift:
i
Ämne till Bröllop sskrifter.
Det vore ingen nöd ändå,
Om man fick hvad man ville skrifva;
Nog ämnen knnde man väl få,
Och nöjsam skulle skriften blifva.
Det allravärsta är likväl,
Att om man pinte sig ihjel,
Så skulle man dock icke råka
På något sådant bröllops-glam,
Som icke någon förr haft fram,
Ehnru man än ville språka.
Går man till biblen, så är der
Hvart språk om giftas vida siktadt.
Sak samma äfvenledes är
Med det, som hedna männer diktat.
Och när som tiden varit knapp,
Har lögn och sanning lnpit kapp
I de utkomna bröllopsskrifter.
I synnerhet och framför allt
De fleste skalder hafva talt
Om Venus och dess sons bedrifter.
Kanske jag tror att de gjort rätt;
Jag vill dem ej för orätt skylla.
Det sägs att pennan löper lätt,
När man med lögn får arket fylla.
Än om jag skickar Naso båd,
Som har på slikt ett godt förråd,
Han tör mig några fabler läna.
Här äro de, jag är tillreds
Och öfvermåttan väl tillfreds,
Att jag mig får af dem betjena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
