Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverges Förmåner.
Vid jordens norta l^ant har himlamaktens hand
Bland skär och klippor sträckt ett ganska härligt land.
Kom du, som Sverges berg och vilda skogar dömmer
Och om dess frost och snö så grymt och fasligt drömmer,
Kom, kasta dig i stoft för himlens herre ner,
Då du dess nådes fl ät i is och gråsten ser.
Om du för något svenskt har orsak till att rysa,
Så rys för den metall de svenska bergen hysa;
Och om du köldens kraft i Norden frukta bör,
Så frukta för de bröst och kroppar, som den gör.
I öfrigt se ett djup af nåd och vishets lagar,
Samt räkna klara ock, så väl som mulna dagar.
I skiften himlen har de största nöjen satt;
Vår sommar är vår fröjd, och vintern är vår skatt.
En tid naturen här på hvita dukar målar
En prakt, som likt kristall och alabaster prålar;
Så mycken glans den har, så mycket gagn den gör:
Då rensas jord och luft, och allt förgiftigt dör;
Då kan man sjö och berg till jemna vägar göra
Och rikets skatter ut kring hela landet föra;
Då hvilar jordens qved och hemtar sig en makt
Att visa fram sin vår i en fördubblad prakt.
Glöm, Maro, litet bort de eliseiska parker
Och sjung om årets glans uti de svenska marker:
Om man en målning här lik med naturen gör,
Oss Sjelfva Indian vårt land missunna bör.
Jag lemnar allt det prål. som jorden allmänt hyser,
Hur äng och mark och skog af tusen färger lyser,
Hur åkern tusenfallt sin rika gröda bär:
Jag talar blott om det som Sverges eget är.
Jag ser hur himlens hand emot de skarpa väder
Hvar frukt- och blomsterpark med berg och högar kläder,
Som trappvis sina träd uppskjuta intill skyn
Och ställa vågvis fram en präktig ögonsyn.
En liten sorland’ bäck i hvarje skogspark rinner,
, En liten fiskrik sjö i hvarje däld man finner,
En skog, som Eden lik i evig grönska står,
Blott nya foglars sång och nya knoppar får.
Den allrarensta luft man här i Norden andas,
Ej källans iskristall här med förgifter blandas;
Af grymma drakars sorl man aldrig nånsin hör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
