Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het kunna sluta, att han i denna hedersbevisning funnit
blott en besvärande börda, antingen honom lemnades
ett verkligt värf, eller ett namn och ett säte allena.
Hvad under att han utropar till sin tids filosofi, jemförd
med de gamlas:
När syns du nu din fackla våga
På hjeltars ban att leda söner fram?
Har lyckan trälar mera låga
An de, som födas i ditt dam?
Sådan är i allmänhet den välförtjenta belöningen för de
lärdes §äsk. Ett både för honom sjelf mera
tillfredsställande och akademien mera hedrande minne af sin hos
henne tillbragta ungdom lemnade han i kathedern, der
han på romerska språket undersökte en regents
rättigheter inom vetenskapernas område.»
Gyllenborg kom till Stockholm och blef
registra-tor i justitie-revisionen år 1751. Nu börjades
bekantskapen med Creutz. Derom berättar Gyllenborg
följande:
–En yngling hade anländt från Åbo akademi vid samma tid som
jag från Lund, hvilken i kunskaper, böjelser och snille, och äfven i anseende
till ålder, stånd och vilkor, egde med mig den sällsyntaste
öfverensstäm-melse. Erån rikets skiljda landsändar sammanstötte vi i Stockholm, för att
i anseende till vår likhet göra hvarandras förundran. Första utseendet af
grefve G. P. Creutz var i hans yngre år honom icke gynnande. En mörk
och distrait uppd^n, ett magert och gulblekt ansigte, gåfvo icke tillkänna
en ynglings vanliga liflighet, jän mindre något snille. Men när denne
yngling ville behaga, ville vinna någons vänskap, utbrast ur hans ögon en
förtjusande låga: en behaglig rodnad spriddes i hans ansigte; alla hans
åtbörder blefvo talande och instämde att teckna hans hjerta. Det intryck han
gjorde kunde aldrig utplånas. Creutz har i äldre år i visst afseende
blifvit vackrare. Molnet, som höljde hans uppsyn, hade försvunnit, men
guda-lågan, gom sig derur frambrutit, var förlorad. Hans ansigte var fylligare,
hans hy jemnare kolorerad, hans utseende var af en man af verld, men
författaren af Atis och Camilla fanns ej mera.*
Jag besökte Creutz af nyfikenhet att känna honom. Det fordrades ej
mera att af honom blifva intagen. Vi knöto en vänskap, som blifvit oupp-
löslig och intimare dag från dag.–Vänskapen mellan Creutz och mig
var danad för evigheten, grundad på Våra gemensamma behof att meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
