Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvartenda träd syns ljuset narra
Att leka nedanför dess stam.
Nu börjar marken slutta neder
Och sjunka i en lönlig gång,
Som mellan tvenne kullar leder;
Ju mera lunden blifver trång,
Ju mer syns ljuset ock försvinna;
Hit kan ej något väder hinna, •
Och när man midt i dalen är,
Man af en okänd vördnad ryser,
Ty fastän dagen klarast lyser,
Så segrar likväl natten här.
Men solen himlen öfvergifver,
De tysta skuggor skrida fram,
Med ljuflig vanmakt herden drifver
I svala skjulen sina lam;
Re’n samlas aftonrodnaus skänker,
Den friska perledaggen stänker
På örten en förnyad saft;
Re’n sömnen på dess tunga vingar
I lätta drömmar återbringar
De nöjen jag om dagen haft.
Elegien utgör en herdes klagan öfver sin herdinnas
hårdhet; han är färdig att dö och yttrar sitt sista
farväl till lifvet i följande verser:
Farväl, J täcka fält, farväl, J gröna lunder!
Du hulda jord, som ofta blödigt såg,
Hur mina knän på dig för Zephis fötter låg,
Tag mot hvad återstår af mina sista stunder,
Göm dessa tårar i ditt sköt;
Törhända de en gång min Zephis fötter väta;
Ack! tänk om en af dem i någon blomma flöt,
Den Zephis kunde se’n i sina lockar fläta!
Du täcka bloss, som med ditt bleka sken
Försilfrar denna park, förtjusar dessa nätter,
Om Zephis trampar mina ben,
När hon vid källans rand sig efter vanan sätter,
Glöm ej att då dess skugga måla af,
På det min sorgsna hamn, som sväfvar här allena,
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
