Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skenas. Styrkan af målningen i detta poem kontrasterar mot den ljufli gliet,
som i Vårqvädet är rådande, och tecknar min omsorg att vinna ton efter
ämnet, hvilket af de flesta skalder till större delen uraktlåtes, der man är
ledsen att igenkänna samma hand, samma språk, med föga förändringar i
hvad slags arbete som framställes.
Gyllenborgs Vinterqväde är ett bland hans mest
lyckade poemer i den beskrifvande tonarten. Det är
friskt, lifligt, klart som en vacker vinterdag:
Af denna luft och styrka närde
De fordna Göther ammats opp,
Som under denna himmel lärde
^ Att fylla ärans högsta lopp.
Med frihetsandan ifrån Norden
De kufvat envåld, hämnat jorden,
När Rom dess stolta drottning var, ’
Men sig i lustans armar söfde,
En myndig styrsel sjelf behöfde,
Och ok af raska händer bar.
Du land, som varit hjeltars moder,
Blif aldrig trälars usla bo.
Den dygd, dig vunnit ärestoder,
Låt evigt i ditt sköte gro.
An bör du verlden dygder lära:
Låt fosterbrödra-tro och ära
I helgd hos svenska hjertan bli.
Dens namn låt evigt mörker gömma,
Som född i Sverge vågar glömma
Sig vara född att lefva fri.
Jag andas frihet i ett läger
Der om min tid jag ensam rår;
Der jag mig sjelf, min tanke eger
Och mina nöjen idka får.
De köpas ej med andras möda
Och tarfva endast för sin föda
Det öga jag naturen ger.
Jag hennes bild i skuggan följer
Och gudatycket, som hon höljer,
I nya strålar åter ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
