Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den sin port han aldrig stängt.
I verldens vrå ännu man möter
Hos er, J barn af tappra Göter!
Den gästfrihet, de gamles dygd,
Som fåfängt lyser hos den rika,
Men går från hjertat ut tillika
I famnen af vår stilla bygd.
En klufven gran här inne sprakar,
Och rummet af dess sken förgylls:
Man sig kring vida spiseln makar,
Med glam och sagor tiden fylls.
En sig en älskad granne väljer,
Och när han hårda björken täljer,
Han hennes namn i virket skär.
En hemlig blick hon honom sänder,
När ullen mellan hennes händer
I hundra lyckor virkad är.
Men ljusen tändas, julen firas.
Med sparsam lefnads öfverflöd
En landtmans bord för vänner siras,
Med dem han delar nöjd sitt bröd.
Kom, matta stadsbo, kom att blandas
Med bygdens folk, om du vill andas
En glädje okänd i din verld;
Men lemna der ditt falska löje
Och smitta ej ett menlöst nöje
Med smaken af din tomma flärd.
Den skörd, som varit åkerns heder,
Men under slagan blifvit mjuk,
Man på den hårda tiljan breder
Och dansar på den gula duk.,
An hvarje par sig särskildt svingar,
An i en ring sig skaran tvingar,
Och än man sväfvar i en rad, *
Som sig i hundra hvirflar kröker:
Man spelets ljud med sången öker
Att göra dansen mera glad.
Andra volymen af våra Vitt er hets-arbeten — fortfar Gyllenborg — har tre
år sednare blifvit utgiften, i början af 1762. Ehuru tiden ej ännu är inne att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
