- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
358

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

full sömn med plågsamma drömmar, går hon att
förfriska sig med ett bad: ?

Hon dock med mera frid till nästa källa hastar,

I hvilken lagrens löf sin gräna skugga kastar.

Denna praktfulla naturskildring, den klara källan
och den badande nymfen, som kommer sjelfva Cupido
att för ett ögonblick glömma hvem han är och tappa
sitt koger <Tch sin båge, är upptagen hos Atterbom *),
hvarföre den här kan förbigås.

I andra sången samlas skaror af landtbor och
jägare för att hembjuda offer i Dianas tempel. Bland
dem uppträder den unge Atis.

Främst för en jägartrupp den unge Atis lyser.

Den frihet och den eld, han i sin uppsyn hyser,

En ljuflig blandning får af ömhet och behag,

Och skönhet tecknas här med djerfva penseldrag.

En fläckig pantherhud hans lena kropp förvarar,

Der ungdoms spädhet sig med manlig styrka parar;
Hans anlets glada färg en brunhet öfverfar,

Der solens strålar lekt och vädret spelat har.

Uppå hans friska kind sitt purpur blodet stänker;
Hans obetäckta hals af liljans hvithet blänker;

En stolt och reslig växt hans skapnad vördad gör.

An har ej Atis rönt den kraft som hjertat rör,

Som kan en ljuflig eld i unga ådror sprida;

Han ofta ömhet kännt, men blott för dem som lida.
Hans kalla hjeltebröst ett otamt hjerta bär,

Och Atis hela själ uti hans ögon är.

Hans arm, vid segrar van, när han sin båge spänner,
Ej annan öfvermakt, än gudars välde känner.

Han till Dianas lund ett såradt lejon för;

Man skogarnes tyrann kring fälten ryta hör;

Dess vildhet tyglad är, dess raseri försvinner;

En oförmögen hämnd uti dess ögon brinner;

Med fragga, blod och damm det kedjan sölat har,
Och Atis i triumf sitt grymma offer drar.

*) Siare och Skalder, 2:dra nppl., 111: 216 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free