- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
362

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag ville vara Gud att fylla ditt begär;

Ej någon önskan mer blef då i min förmåga;

Din sällbet skulle bli så evig som min låga.

Men knappt har hon, glömsk af sitt löfte såsom
gudinnans prestinna, med dessa ord lofvat honom sin
kärlek, förrän en giftig orm,

Som hemligt hväser fram och klyfver gräsets bädd
Kring hennes hvita hals sig lindar i en snara»*

Atis skyndar till hennes hjelp,

–men alltför sent han hinner,

,Ty ren Camillas sår af giftet närs och brinner.

Hon andan långsamt drar, dess läppar blifva kalla,
Och re n dess hufvud syns mot hennes sköte falla.
Dess ömma kärlek dock åt henne atyrka ger,

Hon glömmer bort sig sjelf och endast Atis ser.

Hans plåga henne mer än dödens ångest mödar:

Du gråter, sade hon, din sorg mig dubbelt dödar!
Ack himmel, skall jag ock min Atis’ bane bli?

Det är det sista prof utaf ditt tyranni.

J gudar, som mitt lif så hastigt tan tillbaka,

Hvi har jag ren så ung så mycket ondt fått smaka?
Så litet älska fått, så litet Atis sett?

Ar detta då den lön, som J åt oskuld gett?

Ren ser jag för min syn de mörka skuggor sväfva;
Naturen ryser väl, men hjertat vet ej bäfva,

Det endast vet utaf att det är till för dig;

Jag dör, men denna drift han öfverlefver mig.

Vid dessa sista ord hon några tårar gjuter,

Och ömt på Atis ser och sina ögon sluter.

Så skön som Venus sjelf, hon blek och andlös låg,
Och döden blef bestört när han sitt offer såg.

I femte och sista sången störtar sig Atis öfver
Camillas lik och suger giftet ur hennes sår. Sjelf börjar
han redan känna giftets verkan och bestormar Diana
med böner att hon måtte återväcka den döda till lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free