Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båd’ kärlek och natur er tar i sitt försvar,
Båd’ kärlek och natur ert hjerta dyrkat har.
Jag helgar eder nn att offer åt mig bära;
Er vällust är min tjenst, er sällhet är min ära.
Sådant är innehållet af ett poem, hvilket af våra
förfäder för *hundra år sedan mottogs med en hänförelse,
som är jemförlig me,d den, hvarmed man i våra dagar
helsat Frithiofs Saga och Fänrik Stål, och som på en
gång gjorde författaren till nationens afgjorda älskling.
Hvilken kan anledningen vara, att denna en gång så
ofantliga popularitet inom ett sekel till den grad
förlorats, att numera bland hundrade, som hört grefve Creutz’
namn, kanske knappast en läst hans Atis och Camilla?
Ett af de förnämsta tjusningsmedlen i detta poem är
sannolikt af den beskaffenhet, att det ej kan öfva samma
hänförande kraft på efterverlden som på samtiden,
nemligen språkets utmärkta renhet och skönhet. Denna
förtjenst äro vi visserligen i stånd att fullt erkänna, men
den är för oss ingenting nytt: våra öron hafva redan
genom en hel generation af yngre skalder blifvit vanda
vid den svenska versens melodiska välljud. Det är
naturligt att den, som redan bildat sitt öra vid
Stag-nelii och Tegnérs verser, icke kan till den grad
gripas af den Creutziska versens harmoni, som den,
hvilken ej kände bättre mönster än fru Nordenflycht och
Dalin, huru förtjenstfulla än dessa för sin tid må hafva
varit. Den sköna, smältande, ljufva tonen i
Creutz’verser egde för den svenska allmänheten ännu nyhetens
behag, och sannolikt var det just detta behag, detta
obeskrifligt smekande metriska välljud i förening med
den deri skildrade enkla, sannt menskliga känsla, som
för de gamla var företrädesvis fängslande. Sjelfva
handlingen är, såsom vi sett, temligen obetydlig, utan att
ändock vara sannolik, och måste föras till ett lyckligt
slut genom méllankomsten af en Deus ex machina,
hvar-igenom upplösningen blifver matt, hvilket alltid är hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
