Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man glömmer dygd och mensklighet;
Man söker och man söks af dårar,
Med vänskap och med vårdslöshet;
Man tanklöst andras rykten sårar,
Med qvickhet och behaglighet,
Och med förnuft och barnslighet
Man väljer och man straxt förkastar;
Man bort med tidens hvirfvel hastar,
Och att man lefver man ej vet.
Man får ej råd af hjertat taga,
Ej styrka af sin Ömhet draga;
Förvirrad och i nöjen snärd
Man hinner ej att sig beklaga;
Man blir förströdd, man blir förtärd,
Och endast i den konsten lärd
Att fly sig sjelf och sig bedraga,
Att kunna lysa och behaga,
Att bli förlorad och få verld.
Daphne älskar, är lycklig, glömmer och föraktar hela
den öfriga verlden. Skalden uppmanar henne att deri
framhärda:
Ack Daphne! fullfölj dina öden,
Och af så sälla nöjen lär,
Att lifvet liknar endast döden,
När det ej vet hvad kärlek är.
Skaldens förlorade oskuld röjer sig äfven i denna dikt
genom den nog vällustiga teckning af den sinnliga
kärleken, som här förekommer.
Från sina vackra poetiska lustgårdar rycktes Creutz
snart in i diplomatikens torra sandhvirflar. Hvad
politiken derpå kanhända vann, förlorade otvifvelaktigt
poesien. En mera rikt utrustad poetisk natur har
Sverges 18:de sekel icke frambragt, åtminstone icke före
Bellman. Sedan han diktat den frid- och
oskuldsfulla idyllen Atis och Camilla, stördes småningom den
harmoni, som hittills herskat i skaldens själ; den yttre
verlden med sina flärdfulla bestyr lockade honom mer
och mer, ehuru han var långt ifrån att vara blind för
dess vrånghet, dess vansklighet och dess faror. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
