Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske jag skulle då, att följa deras spår,
En lättja öfverge, den man mig förebrår.
Bet vore mödan värdt på ärans bana löpa,
Sin frihet sälja bort att sig en syssla köpa,
Om, se’n man vågat allt för land och fosterbygd,
Ett enda vittne fanns, som visste skatta dygd.
Men ömkligt! allt begrepp om ära har försvunnit,
Till den förnedrings grad ha våra seder hunnit,
Att man sitt’ tänkesätt som varor håller falt
Och tingar äran bort åt den, som mest betalt.
Hon går som skiljemynt i dagligt bruk och vandel:
Långt från att någon skäms för en si* neslig handel,
Man tycks berömma sig att ha den konsten lärt,
Att vinna på ett gods, som syns så föga värdt.
Han har redan fattat det beslut att öfvergifva den
stora verlden, som så svikit hans förhoppningar, och
bland landtbygdens enkla barn söka det ideal af
mensklighet, som hans hjerta fordrade.
I denna labyrint jag fruktar äran sakna,
Men i mitt glada tjäll skall hon ånyo vakna.
Blott man från tullen är, man henne träffa får:
I ringa vadmal klädd hon nu vid plogen går.
Här ser jag ingen rang, men gamla verldens heder,
Ett obelefvadt folk, som eger goda seder,
Som med sin grofva smak har all sin renhet qvar,
När ingen nalkas hit, den staden smittat har.
Här jordens trogna son ej jorden öfvergifver,
Bet fält han odlar upp hans herradöme blifver,
Naturen vid sitt bröst har honom närmast satt,
At honam som sin kung hon ger en årlig skatt.
Här ingen lätting hörs på lönens ringhet klandra,
Man är välgerningsman, man skänker lön åt andra.
Hit allt sin tillflykt har, hit storma stad och land,
£.tt köpa sina lif af dessa åbors hand.
Med ett så värdigt folk vill jag min lycka para;
Se’n man förlorat allt, får man sin egen vara.
Han är redan färdig att skrifva sitt afsked till den
stora verlden, då han får se en gammal vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
