- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
374

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bet var en verldslig vis, som sökte se och lära
Och kunde dårars fel med köld och styrka bära.

I hydda, i palats, han lefde lika fri,

Och hade klädt i skämt en snnd filosofi.

Af lifvets flyktighet han knnde nöjet draga,

Och ville med sitt vett ej reta, ej behaga.

Af stora verldens sorl han ej i dvala föll,

Men i en veklig tid sin stränga dygd behöll.

Han sökte med sin köld vår ynglings hetta svala:
Ack vakna, ropar han, ntnr din tnnga dvala,

Låt dina gåfvors lfbs i dagen tränga fram
Och icke skymmas bort af skolans mörka damm.
Du har ett öppet fält att dina dygder öfva,

Mot lastens yra svärm bör du din styrka pröfva.
En enda oförsagd kan skrämma hennes här,

Hon eger ej ett mod, som blott i dygden är.

Var säker på ditt vett, du segrar om du vågar,
Du dina pligter vet blott du ditt hjerta frågar.
Låt dåren qvälja sig och klandra på sin lott,

Du har ju lycka nog då du kan göra godt.

Efter denna föreställning ändrar den unga Lisidor
sitt beslut och stannar qvar i verlden:

Farväl du kloka bok! du gagnar mig ej mera,

Välkommen galna verld! nu vill jag dig studera.»

Gyllenborgs Afsked från Ungdomen är märkvärdigt
genom den vackra dager, hvari det ställer författarens
ädelt sedliga karakter. Det uttalar tillfredsställelsen att
ej behöfva göra sig en förebråelse vid återblicken på
passionens och nöjenas ålder, och föresatsen att låta denna
ungdom efterträdas af en mannaålder, egnad åt dygdens
och vishetens tjentft. Denna vackra bekännelse är utan
tvifvel uppriktigt menad, ty, om man afräknar ^en liten
dosis naiv fåfänga, har fläcklösheten af Gyllenborgs så
offentliga som enskilda vandel aldrig varit satt i fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free