Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afsked från Ungdomen.
Farväl, min ungdoms rol jag ändar lifvets vår
Och får med lätta steg ej mer blomster vandra.
Med möda fyllas bör den väg som återstår:
Jag lefvat har for mig, jag lefva bör för andra.
Emot förnuftets tyngd jag länge stretat har
Och bäfvat för ett ok som hotat har mitt snille.
Min nngdom var så from, så lätt hon agad var,
Att jag med några band ej henne fängsla ville.
Jag henne söija ml: hon har mig ej förfört,
För hennes raseri ej någons hjerta svidit.
Uti sin hettas brand hon ingens ro förstört,
Ty om hon felat har, hon ock allena lidit.
Fastän hon varit yr, hon vänskap har förstått,
Dess skämt ett glädtigt vett, men ingen ondska röjde.
Dess uppsyns flyktighet till hjertat icke gått,
Och om hon smög sig dit, hon der ej länge dröjde.
•
J väna gudabaml J lustar och begär!
Jag har min ungdom skänkt åt edra glada lekar.
Er tid är nu förbi; jag icke brottslig är,
Om jag en sällhet flyr, som mig mitt öde nekar.
Och vidare:
Långt från att jag ännu hos mig den styrkan har,
Jag kan min nya väg ej utan oro börja.
Jag från min ungdom flyr, men lemnar hjertat qvar,
Ej finner hvad jag får, men väl hvad jag bör sörja.
J rena himlaljus! J dygder! samlen er
Och tagen in det rum, som mina nöjen lemnat.
Jag er uti mitt bröst det främsta ställe ger,
Det J ej alltid haft, men jag er alltid ämnat.
Kom ändtlig’, mitt förnuft! att styra de begär,
Som fordom gifvit lag, men. bojor nu behöfva.
Fastän jag mindre van vid mina pligter är,
Låt dem ej plåga mig, alltnog att de bedröfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
