- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
382

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig det första n&diga ögonkast jag af honom fått åtnjuta. Drottningen
betygade mig en särdeles nåd och sade sig vara förundrad att under de flera
år, jag hade uppvaktat vid hofvet, hon så sent lärt att känna mig. Min
älskade prins betygade för mig en verklig vänskap, som mig isynnerhet
förnöjde. Hvem jag såg, hvem jag besökte, omfamnade mig med vänskap och
prisade mitt snille. Ehuruväl målningen af närvarande tidehvarf var i
synnerhet orsaken till det allmänna pris, som Yerldsföraktaren erhöll, har jag
dock anledning att förmoda, att sanningar derstädes framställda, tjenliga för
alla tidehvarf, med sällsynt styrka och på de klaraste vers, skola bibehålla
detta mitt mästerstycke för alla tider i en ostörd högaktning. Jag har sett
flera försök att imitera detsamma, alla svaga och otillräckliga att jemföras
med originalet.

Hvad som i synnerhet smickrade mig såsom skald var det loford jag af
Dalin erhöll. Han gaf mig det med en uppriktighet och en förnöjelse, som
lyste i hans ögon. Han hade yttrat ett ständigt förakt för vårt Vitterhetssällskap
och dess utgifna arbeten. Han dömde fru Nordenflycht med den största
orättvisa. Den préjugé som han fattat mot Herdinnan i Norden i hennes
ohyfsade vers kunde ej öfvervinnas af en Sappho. Han mindes den förras
ohyfsade vers och gaf ej akt på den sednares städade språk. Hans
karakter hade icke heller någon känsla af den ömhet, som i hennes sånger i
synnerhet var rådande. Dalin gjorde ej mera rättvisa åt Creutz, hvars
inbill-ningskraft han ej kunde fatta och som var honom osmaklig. Mitt snille
deremot instämde till någon del med Dalin. Han igenkände sig sjelf, sin
förlorade lyckliga ungdom, i en ung skald, den han omfamnade med
vänskap. Creutz saknade likväl icke beundrare, dem han skall bibehålla så
länge något snille i Sverige kan framlysa och språket existerar. HansDaphne
hade för den närvarande tid förvärfvat honom vänner, i synnerhet bland det
vackra könet, en förmån, hvaraf jag aldrig kunnat smickra mig, förnöjd
’att hos mitt eget hafva vunnit något anseende. En morgon, då jag besökte
landtmarskalken grefve Fersen, såg jag Verldsföraktaren på hans bord. Om
eftermiddagen vid mitt besök hos grefvinnan fann jag Daphne på hennes
sybord. Vi egde således, Creutz och jag, hvar sitt parti, hvartill vi
gratulerade hvarandra, utan att någondera af oss hade lust att intränga sig i
den andras.

Det poetiska arbete, på hvilket Gyllenborg sjelf
sätter högsta värde och som otvifvelaktigt också kostade
honom mesta arbetet, är hans namnkunniga epopé «Tåget
öfver Bält». Man ser i hans biografiska anteckningar, att
han grämer sig öfver den liknöjdhet, hvarmed hans samtid
emottog detta poem; men huru mycket mera skulle han
icke hafva grämt sig om han med visshet förutsett, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free