Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anföra ett (en) enda, som i recensioner af poemet ej blifvit omnämndt,
nemligen beskrifningen af det gamla svenska krigssättet i följande vers:
I spåren Sveriges här ser krigets lågor svalla,
På fiend’ ögat fäst ej räknar dem som falla,
Af fädrens krigssätt lärd han anser med förakt
Ett vapen funnet upp att ge den -svaga makt:
Han utan gensvar fram i stridens‘hetta länder,
Der först han bröst mot bröst vid hjertat elden tänder,
Med svärd, i blinken blott’, som följer elden tätt,
. Han börjar man mot man ett ädelt täflans sätt.
I flerde sången har inbildningskraften mig lyckligare betjenat. Två
nattscener, som i Iliaden förekomma och göra den bästa verkan, hafva gifvit
mig anledning att i två sånger af mitt poem, den fjerde och den åttonde,
dem äfven försöka. I Qerde sången föreställes Natten, som vid sken af en
ständig eld från skjutgevären framställer den fasligaste händelse, när midt
under fältslaget på Lilla Bält isen brast *och en del af manskapet omkom.
Aldrig ett större ämne för skalder och målare har kunnat upptäckas och
der mera snille fordrats i dess tecknande. Läsaren har i första sången
blifvit underrättad om allmänna fördomar om hafstroll, som i Bältet sig
uppehöllo. Skalden behöfde ej mer än denna anledning att, till riktande af
sin målning, dem framställa, hvartill intet naturligare tillfälle kunde
gifvas än ett under föttren öppnadt, haf, der nattens skuggor tjente att
befästa den allmänna fördomen och förskräckelsen förlänte dem en synbar
varelse. Lika naturligt var det för skalden att måla konungens i hafsvågorna
förlorade vagn såsom upplyft på himmelen, när Carlavagnen derstädes
fram-stäldes för hans ögon. Mindre anledning än denna hafva fordna skalder
haft att i några konstellationer fasta minnet af en märkvärdig händelse och
en ryktbar hjeltes namn; och har Carl X gjort sig förtjent af alla de
minnesmärken, som för honom kunna upptänkas.
För dem, som framdeles gifva sig tid att läsa poemet, är icke nödigt
att fästa deras uppmärksamhet på flera dertill förtjenta ställen i fjerde
sången. Ett enda, som torde dem undfalla och i synnerhet förekommit mig
pittoreskt, kan jag ej underlåta att anföra: det innehåller beskrifningen på
den tropp, i hvilken Löfvenklo till slut söker att sig försvara:
Det spegellika haf, som Danas öar hyser,
Tycks krönas af en ny, der nattens fackla lyser
På spetsar af gevär, och en beväpnad tropp
I djupet sväfva syns och vända föttren opp.
Fördubblad af sin bild på hafvets blanka yta
Hans skugga hotar än att krigets öde byta
Och på dess tummelfalt i månens bleka sken
Som spöken reser sig bland döda men’skoben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
