Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så uti Italien som »Frankrike, Brabant, Tyskland och sist i Norge med
mänga blodiga skjortor bivistat, och s&ledes sjelf erfarit och sett hvad krig
har att betyda, och huru förderfliga de äro for länder, riken och
under-såtare, thy sökte han, så mycket i dess makt stod, dem att afböja, till
dess han — — blef bragt att detta sista sitt bifall gifva. Djupa hugg
i hufvudskålen, samt svåra skott och sår midt igenom bröstet, hafva varit
bedröfliga, dock ovedersägliga vedermälen och bevis af dess oförlikneliga
hjeltemod både bland de in- och utländska, så att det är förandransvärdt
och for en besynnerlig nåd af Gud skattas bör, att konungen med en så
ofta dödligen sårad kropp, dessemellan så god och stark hels^ åtnjuta
kunnat, och den till en så hög ålder bragt. Konungen var med ett upplyst
förstånd och särdeles vältalighet begåfvad, hvarom dess faderliga utlåtelser
i rådsprotokollerna herrliga vittnen bära. Uti de europeiska språken väl
inöfvad, så att han sjelf merendels besvarade de främmande sändebuden vid
deras audienser; men isynnerhet lärer den öfverhet sent födas, som i
mildhet och nådigt umgänge både med främmande och egna undersåtare denne
konung öfvergå kan. Jag, som i så många år haft den nåden att tjena
honom och fast dagligen dess dyra person att uppvakta, kan bedyra mig
aldrig något svårt ord förnummit emot någon, ja icke ens mot dess
enskilda betjenter–-. Isynnerhet har man med förundran sett, huru
de, som råkat i den olyckan att vara af andra hos konungen illa anskrifne,
nar de fått den nåden att hos honom sin oskuld bevisa, det förbigångna af
honom alldeles förgätits, och han dem med sitt nådiga förtroende,
välger-ningar och förmåner framfor andra öfverhopat. Uti samtal och umgänge
var konungen munter och lustig, och bidrog mest sjelf till munterhetens
underhållande. Ehuru hana gifmildhet ofta föll på sådana personer, som
dertill minst värdige voro, och han det sjelf efteråt förmärkte, ångrade det
honom dock icke, utan beklagade att han ofta ej fann sig i stånd att lemna
allom tecken af sin nåd och välvilja. En med så många och stora dygder,
och för dess undersåtare fördelaktiga egenskaper beprydd konung, har dock
ej kunnat undgå de svagheter som flera stora män och regenter varit
underkastade. Dess böjelser för det tacka könet hafva hos honom som oftast
öfrerhanden tagit, stor influence uti dess uppförande vunnit och dess
tankar, sinnen och tid ibland så borttagit och hindrat, att han i de senare
åren sällan de allmänna rådslagen i Rådet kommit att bevista. Några
hålla ock före, att dess mångfaldiga kringresande i landet, med stor kostnad,
på jagt och skjuteri borttagit många till andra angelägenheter nödiga
stunder, hvaruti han så stort nöje funnit, att han fast alla nti skjutande med
kola både i språng och flygt öfvergått, hafvandes han i sin tid öfver 200
• björnar, utom andra skadedjur, med egen hand nedfällt och dödat; men
konungen har hållit före: dess helsa och välmåga, som från ungdomen varit
i rörelser och fatiger, härigenom skola underhållas och befastas, men
genom stillasittande försvagas och aftaga, fördenskull ingen af dess trogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
