- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
410

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningar af en främmande makts sändebud jemte åtskilliga
samtida mot Tessin rigtade partiskrifter gå^vo Tessin
anledning att hos rikets ständer begära undersökning
om sitt förhållande*). Han gjorde detta i ett tal till
ständerna den 31 Mars 1747, hvilket med rätta ansågs
för ett mästerprof i den tidens rhetoriska konst. Sedan
han uppräknat de många förtroendevärf, hvari han varit
använd, fortfar han:

« Således har min vandring varit uppenbar, dels inför öfverhetens egen,

dels under riksens ständers, och dels inför mina medarbetares–åsyn

och ögon. Alla deras vittnesbörd åberopar jag mig här offentligen och
med fullkomlig trygghet. Uppå sådana trappor, och ej genom smickran och
lönliga gångar, har jag med obefläckadt samvete, igenom konungens nåd,
grundad uppå rikets ständers underdåniga förslag, till det högsta riksens
äre-embete upjgtigit. Om sådant skett utan möda, utan arbete, och
under tiden utan yttersta våda, derom vittna de allmännare och
hemligare rikets tänkeböcker och handlingar. Att jag ej annan vinning
der-vid sökte än min öfver hets nöje, mitt fäderneslands nytta och ett godt
omdöme, derom vittne åter mina vilkor och min belägenhet! Hvad ro
jag dervid haft, det intyga de många dryga stunder jag genomgått,
hvilka i förtid mitt lif och sinne tärt och utnött! Det enda jag
således, näst den högstes vittnesbörd, haft att hugna mig af, har varit
öfverhetens nåd och mina värda landsmäns förtroende. Begge vill man mig på
mångfallt sätt och uppå försåtligt vis beröfva, och efter trettio års nitiska
tjenster nödgas jag å detta rum, emot utspridda förklenliga, och, så
in-som utrikes mer eller mindre intryck görande, rykten anlita Svea rikes
ständers urminnes rättvisa och allmänt berömda ädelmodighet, som ej
annat kan än med mig instämma: bättre vara att våldsamt dö än med
anfäktad heder långsamt lefva. Bevis till hvad jag andrager eger jag
uti en skrift, i svenskt mål och med svenska händer nyligast skrifven,
medelst hvilken jag till min heder och ära på det högsta angripes och uti
hvilken jag, genom ogrundad jemförelse, till det nesligaste dödsstraff
skyldig förklaras. Ehuru dess äreförgätne författare sökt sina vapen i mörkret
smida, och Oaktadt han sitt föraktliga namn under egen blygd döljer, vet
jag dock både ort, rum och folk, som dervid brukats, hvilka jag, af sky
för egen hämnd, under dessa dessutom nog bullersamma tider, gerna en
evärdelig glömska öfverlemnar. Af sådana mordiska vapen och hemska
hagg lär ju otvifvelaktigt riksens höglofliga ständer urskilja deras uppsåt,
som med dem umgås. Det svenska namn jag bär och det svenska blod i

*) Geijer, anf. st., sid. 123 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free