Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båttre sätt kunna göra denna öfvergång än genom att
meddela Montgomerys nyssnämnda teckning."
«Det är en erkänd, någon gång fornt åberopad sanning», säger
Mont-gomery, «att friheten och i synnerhet den fria statsförfattningen,
ja till och med blotta skenet deraf, alltid väckt och väcker en allmännare
känsla för det sanna och goda, och derföre är den egentliga driffjädern
till all slags själsodling: den nppfordrar till en ädel täflan, och hon
framkallar män, som föreställa dess högre syften och dess lynne.
«Frihetstid en, Oaktadt dess många brister, många fel, medförde dock
dessa herrliga verkningar.
»Derunder fick svenska snillet en friare, högre lyftning och sin
egentliga förädling och ntbildning i all slags vetenskap, all slags konst,
litteratur, poesi, industri, handel, näring.
«Derunder uppstodo dessa stora, namnkunniga, ja, många verldskunniga
män, hvilka af ingen föregående tid och kanske icke i något land
öfver-träffats, särdeles om man jemför deras mängd med den korta tidpunkt,
som alstrade dem, och de mångartade förtjenster, hvarmed de lyste; man
har dock, ehuru orättvist, sökt att öfverflytta’ dem på en senare tid
(Gustaf III:s), hvars flärd och förvillelser, för att förblinda de klarsynta,
behöfde denna lånade glans, då den inom egentliga vetenskapernas och
medborglighetens område, med få undantag, saknade en sann och verklig.
«De äro hädangångna dessa män, men deras namn skola aldrig, så
hoppas man, glömmas af svenskar, hvilkas frejd de vårdat, hvilkas ära de
utgöra. — Finnes väl ett hjerta, som icke höjes, värmes, vidgas, då det
erinrar sig, hos närmare eller fjermare förfäder, dygdens och ärans
odödliga företräden? Och hvar borde väl dessa minnen sväfva heligare,
betydelsefullare, än öfver grifterna af fosterjordens store män? Stora nemligen,
icke blott genom blodiga vapenbragder, utan, hvad kanske mera är, genom
ädlare, fast mindre dönande, förtjenster: snillets, dygdernas och det fria,
medborgerliga sinnets.
«Ibland dessa intaga riksråderne, grefvame Tessin och Höpken, ett
utmärkt rum. De äro, hvar på sitt sätt, representanter af sin tids bättre,
ädlare ande, icke såsom dess barn utan såsom dess fullväxta män, hvilka,
i stället för att deraf taga, Sjelfva deråt gåfvo sin stämpel, som dock, uti
den gäsande, flytande massan icke nog kunde intryckas, icke få nog fäste
och således icke bli varaktig. Den tidens oro, split, falhet togo
öfver-handen och blefvo dem öfvermäktiga.
«Den som yrkar, att stora män skapa sina tider, eller den, som påstår
motsatsen, har lika orätt, emedan båda äro ensidiga och således ytterliga i
sina fordringar. I detta såsom i de flesta andra fall har den rätt, som
håller sig till medelvägen: passionerna och tiderna inverka blott på hvarandra^
och i så måtto finnes dem emellan ett samband eller ett blandadt tillstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
