Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oroa grefve Tessin (?), hvilken aldrig syntes, aldrig var lyckligare, lngnare,
nöjdare än under den såkallade motgången: ännu finnas, utom hans eget
medgifvande, några vördnadsvärda åldriga ögonvittnen, som hafva
öfverty-gat utgifvaren och kunna öfvertyga hvar och en annan derom*).
«För öfrigt äro äfven Tessins och Höpkens statsmannaegenskaper med
hvarandra jemförliga, ehuru grundade på olika lynnen. Man har förut
anmärkt, att deras politiska liksom moraliska åsigter alltid voro enstämmiga
till föremål, ehuru skiljaktiga i medel att dem ådagalägga. Den förre, i
ministeriella värf mera underhandlande, den senare mera afgörande;
den ena imponerande genom sin öfvertalande, den andra genom sin
öf-vertygande kraft; den ena med oemotståndliga behag att förbinda och
vinna, den andra att med sitt snilles öfvermakt så till sägandes tvinga;
den ena genom sin hänförande vältalighet, den andra genom sitt
skrifsätt. Den förre egde större rikedom, den senare högre skarpsinnighet i
val af medel att verka, i förmåga att gagna; den ena mera slug,
nedlåtande, älskvärd, den andra mera klok, hög, allvarlig; den ena begagnade,
att man så må uttrycka sig, statskonstens inre, dolda, den andra dess yttre,
öppna gångar; — båda hade dock samma redliga, oförfalskade syftemål:
fäderneslandets bästa till sitt heligaste, oaflåtligaste ögonmärke. —
Skilnaden är blott, att den ena, mindre än den andra, för att vinna detta
ädla syfte, öfvervägde de egna, enskilda uppoffringarnes mängd och storhet:
grefve Tessin gick rik i statens tjenst och lemnade den fattig. Såsom
em-betsmän och medborgare täflade båda blott om högsta kärlek mot sitt
fädernesland, eller hvad de kallade: republiken.
«Att kunna gagna den ringaste medborgare, utgjorde bådas yppersta
glädje och ifrigaste åtrå: båda, lika outtröttliga i detta bemödande,
äfvensom för allt, hvarigenom en ordentlig lagskipning, nyttig industri, utvidgad
handel, näring, slöjd kunde befordras; fria konsterna förbättras,
fullkomnas; vetenskaperna förökas, kringspridas; vitterhet älskas, uppmuntras,
ut-öfvas, samt en allmännare, mer och mer förädlad upplysning vinnas och
bibehållas. — Den ena såg i dessa ämnen med mera detalj-noggrannhet —
den andra med mera omfång och i stort: den ena verksam öfver allt, den
andra i. vissa hufvudsakliga delar och ej sällan under egen handläggning. —
Den förre såsom ansvarig rådgifvare mera värsam, den senare mera bestämd
i öfverläggningarne, — båda betänksamma i besluten, orubbliga i sina
grundsatser, oförfärade tolkar, äfven inför thronen, af frihetens, sanningens
och sin öfvertygelses språk» **).
*) I denna fråga har jag redan sagt min tanke: åsynavittnena hade
möjligen kunnat öfvertyga mig, om ej den olyckliga dagboken äfven kommit
fram med anspråk på att öfvertyga.
**) Montgomery, Inl. till Tessins Dagbok, sid. 19 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
