Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ritat ut i några oordentligheter: att han lefvat sedligt, att han trott
alla vara skickligare än sig sjelf, fast mest alla ansågo honom för den
skickligaste: att han varit en uppriktig vän och hatade ingen utan den, som i
samfundet ville lefva onyttig. Be, som känt honom närmare, kunna vittna
om huru hans umgänge varit. Under ständigt tänkande och arbete var han
icke förtretlig och tvär, men förnöjd och glad. Han talte om vetenskaper,
äfven de svåraste och mest invecklade, med redighet: Sjelfva okunnigheten
fann nöje uti att höra honom, och trodde sig hafva hört det behagligaste
äfventyr och den lustigaste saga.»
Här följer under försigtiga ord en skarp kritik
ö£-ver den tidens lärda urppfostringsmethod:
«Sådana ogemena snillegåfvor kunna förkorta den långa tid gemenligen
vid skolor uppå språk plägar fömötaa. Be äro väl inledningar till
vetenskaper, men utgöra icke Sjelfva vetenskaperna. Be pryda ock, när de
uttrycka förnuftiga tankarf men vackra och utsökta ord kunna vara utan
tanke. Jag lemnar derhän, om läromästare brista uti kunskapen öm genaste
sättet eller uti omtankan att förbättra de fel deras egen uppfostran vidlådat;
om ungdomen sednare skall lockas och ledas att tänka sjelf än
våldsamli-gen päbördas att minnas hvad andra tillförene tänkt hafva; om ett sådant
uppfostringssätt kan alstra af sig den vanart, att menniskan blifver oböjlig
åt (för) bättre skäl, än (att?) rå vid mognare åren; fruktsam att pröfva det
nytt är; envis och tilltagsen att fullfölja det gamla, ehvad ondt det ock af
sig föda månde. Sådant allt lemnar jag derhän. Celsii uppfostran under
en förnuftig faders inseende bevisar, att en annan art af uppfostran kan
lyckas» *).
Såsom jag redan berättat, hade von Höpken varit
med om stiftandet af frihetstidens båda akademier. Till
Vitterhets-akademien uppgjorde han planen år 1753 och
blef dess första direktör. Han öppnade akademiens
sammanträden den 24 Juli nyssnämnda år med ett kort tal,
stäldt till drottning Lovisa Ulrika, akademiens
be-skyddarinna:
«Ju mera vi derom äro öfvertygade, att de mäktiga på jorden förmå
skapa tider, tänkesätt, seder, menniskors och rikens öden, ju större ämne
äga vi till att glädjas öfver den lycka oss beredes; uren den lyckan är icke
allena vår, utan ock deras, som den stiftat: uppväcker en upplyst öfverhet
*) von Höpken, Åminnelsetal öfver And. Celsius, Stockholm 1752, sid. 4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
